sin makt alt i detta fall beskatta nationen, hvilket denna åter i allmänhet genom 57 . RB. F. sina ombud vid riksdagar allena föorbehållit. Om man riktigt inträngt i saken, hade sannolikt funnits, att afgiften var en art af bevillaing, jemförlig med sjötullen, emedan ! den i förening dermed utgått å alla från utrikes oct iaförda eller dit afgående varor. Tilläfventyrs fanns frågan kinkig och föranledande till utveckling af en princip, hvars tillämpning kunnat blifva betänklig. Det ! vill synas som hade siiftarne af grundlagen icke föreställt sig andre eder mera än två slags statsmedel — ordioarie och extraordinarie. Om begge och inga andre handlar 64 6. R. F. inaebållande: att så välrikets ordinarie . stiatsmedel och iekomster, som hvad under namn af. extra ordinarie utlagor sller bevillningar till statsverket ; af Rikseus Ständer anslås, , vare under Konungens dis! position att, till de af Riksens Ständer-pröfvade 3eh och efter den upprättade staten anordnas. Lägger man härtill stadgandet uti 60 Q.: Ej må någre , allmänna afgifter, af hvad beskaffenhet som helst, utan Riksens Ständers hörande kunna förhöjas, är uppenbart att konvoymedlen aldrig bordt disponeras till. andre än af Piksens Ständer pröfvade bebof, och ej eller utan deras samtycke förhöjas. Begge delarne hafva likväl skett, emedan Ständerne aldrig fån deltaga uti dispositionen af konvoyafgiften, och denna tid efter annan bhfvit förhöjd. Såsom exempel må anföras Kongl. kungörelserna den 13 April 1823 och den 10 September 1831. Utemdess och så länge konvoyafgiften beräknats till viss procent af tullen, har den i mån derefter stigit. Huru angelägen man vid införandet af vårt nu gäl-lande statsskick varit, att förekomma all förtydaing af 57 och 60 Sf. R. F., derom vittnar 3 Q. af ansvarighets-lagen fer Statsrådet den 10 Febr. 1810. Då deruti bland annat stadgas ausvarighet, om Kopungens ; rådgifvare tillstyrka honom att vidtaga sådant steg, som strider emot BR. F:s bokstafliga föreskrift uti 57 . röI i I I I I rande Rikets Ständers beskattningsrätt, och uti 60 4. tll förhöjande af den bevillning Rikets Ständer sig åtagit, eller af sådans artiklar, hvilka i densamma till bevillning räknas , undamntagas blott härifrån sådane, i 60 ff. ej omnämnde afgifter, hvilkas foremål äro inrättningar till enskildes gemensamma nytta och beqvämlighet, såsom båkbrofärjoch andre afgifter af dylik beskaffenhet. Att konvoyafgiften icke kan hänföras till dylik beskaffenhet, 1nhemtas nogsamt deraf, att ändamålet dermed ursprungligen icke varit eller ännu är enskildes nytta och beqvämlighet, samt att den icke eller sålunda blifvit använd, då af konvoyafgiften i senare tider utgått bidrag till Svenska beskickningen i Konstantinopel och underhållande af dess hus. och många flera dylika utgifter, som för afgiftens egentliga ändamål synas vara alldeles främmande. Om det skedde med eller utan beräkning eller blott af en ren tillfällighet lemnas derhän: nog af, Stats-utskottets betänkande i ämnet inkom under motionårens frånvaro på permission, och det var så uppstäldt, att det skulle göra effekt. Det innehöll likväl egentligen endast en berättelse om en verkställd revision af 1831 års konvoykommisariatets räkenskaper och en tagen öfversigt af 1832 års bokslut, försniedande till den upptäckt, att oaktadt detta utvisade att verket egde tillgånger öfverskjutande skulderne med ett belopp ai 84,836 Rdr 31 sk. 3 r:st., vore likväl förhållandet i verkligheten sådant, att skulderne i stället med 40,139 Rdr 9 sk. d rst. öfverstego tillgångarne. Stats-utskottet fann sig deraf, och af andre omständigheter, föranlåtet yttra, att berörde ofullständiga och opålitliga redovisningssatt icke bordt förmodas kunna få oförändradt fortfara en så lång tid, som här varit fallet, utan hade Konvoy-kommissariaiet bort långt för detta. hos Kongl. Maj:t i underdånighet föreslå, icke allenast till besparing i kostnsden för detta redovisnings-arbete, utan ock till ea högst erforderlig förbättring deraf, att, i stället för de bestämde icke obetydlige lönevilkoren till Kamererare och Kammarskrifvare, bok-; orh räkeoskapsföringen fått uppdragas åt någon annan, med sådane göromal mera hemmastadd person, emot ett mindre, årlig, arfvode af högst 250 a 300 Rdr; och tillstyrkte tskottet på grund häraf, att Ständerne borde hos Kongl. Mej:t i underdånighet anhålla om nådigt föreständigande för Konvoykommissariatet, att uti hufvudboken för år 1834 ofvananförde anmärkningar till rättelse iakttaga. (Forts. följer.)