VV ORKAR oo 7 CT ERP UPP VP FU WEE EV nn betänkliga belägenhet, är utan tvifvel dea i alla afseenden obehöfliga och omilitäriska — tjenstgdiingen på Kongl. slottet. Denna tidoch kläd-ödande, så att säga, hängning i de yttre hofrummen, är alldeles onyttig för de Kongl. personerna och ttillintetgör möjligheten af officerarnes enskilda arrangemezter i och för deras utkomst och hindrar deras utbildning i yrkets vetenskapliga och praktiska delar. Den tvingar denna officerskorps (hvars verkliga tjenstebefattnicg närmast hknvar indelta befälets, eller mest af alla, Wermlands Fältjägare-regementes, samt kunde mer än Wermlands befälets inskrånkas till blott Maj och Juwi månader ef hela året), att ständigt bo och vistas i hufvudstaden, hvarigenom den hindras, att ingå i näringslifvet, på det enda för oflicerare ännu möjliga sätt, nemligen: genom egendomsköp eller arrenden; och att inrätta sin enskilda iefnad med större hushålloing. Denna tjenstgöring, som ej låg i regementets första organisation, hvari den blott inskränktes till skyldigheten, att vid högtidliga tillfällen, klädda i kyller och harnesk, såsom lifvakt, omgifva Konungens höga person, tillkom, såsom bekant är, genom en personel intrig, och borde såsom ändamålslös och oriktig i kommandovag tillkommen, tvertemot det kontrasignerade organisations-brefvets lydelse, försvinna. Sedan detta vore gjorit, kunde uniformen göras mmdre dyrbar, lika med öfriga linieregementernas, hvilket naturligtvis ej kan ske, så länge officerarne skola spela rollen af ett slags mellanting, emellan gamla tidens docklika pager eller nuidens flocklika kammarherrar. Derefter kunde officerarne tillåtas att få bo åtminstone inom Stockholms, Upsala, Nyköpings och Westerås län, då utan vaktmästare de, genom med vaulig post afgående ordres, mycket lätt kunde till behöfligt amtal hit kommenderas, i fall deras paradtjenstgöring vid kröning, hyllning, riksdagars öppnande och slutande, Kgl. döpelseakter, begrafningar, eller till och med vid stora ordeusdagar, m. m. af riksgagneliga skäl behöfde bibehållas. De hade då åtminstone möjlighet att förena landtbruk med sin publika befattning. Vidare borde ingen officer under mötestiden kunna vara kommenderad till hoftjenstgöring eller andra tjensten främmande befattningar, utan att minst halfva årets lön fördelades åt tjenstgörande surnumerairer, i fall sådana fortfarande få autagas, eller ock till de Fanjunkare, som kunde beordras att då göra officerstjenst; emedan befälets åligganden under sjelfva vapenöfningen, med en trupp, sammansalt af idel rekryter, onekligt äro så trägna, så uttröttande och så besvarliga, i jemförelse med tjenstgöringen vid den. stående armdeen, att ingen bör få kasta pördan af sin tjensteskyldighet på de oöfriga. w : : Slutligen borde den regementets stats-anslags-summa så tungt belastande chefslönen indragas; äldsta bataljonschefen kunde föra regementsbefälet vid mötet, ock turvis begge batialjonschefern, under mellantiden, då majorsexpeditionen kunde med regements-expeditionen mycket val förenas: hvarigenom en betydlig ökning i kapitensoch subaltern-lönerna genast kunde vinnas, samt då gamla kapitenlöjtnants-lönen, såsom sig borde, en gång torde öfvergå ifrån hofstaten, till den korps, dit han rätteligen hörer, och hvarifrån den, af blott personliga anledningar, skiljdes. — Man förmodar att nuvarande chefen, såsom förmögen man och med utsigt, att genom sina familjrelstioner i alla fall uppstiga till rikets högre embeten, skall villigt göra detta offer åt en officerskorps, hvars ställning han sjelf xallar vanlottad, och att han innan dess söker vil deras bästa, hvad ske kan, få redovisade och med Kongl. Maj:t bifall disponerade de fyra, säger (4) serskilda kassafonder ) som finnes, och hvilka räntor, ordentligt använde till de gemensamma utgifterna, kunde betydligt minska de årliga afdragen på Icnerna. Efter denna framställning får Tnsändaren fråga Hr Grefve Mauritz Lewenhaupt, om Hr Grefven ännu tror, att hans afsigt varit att kasta skugga på Lifbeväringsregementets disciplinära förhållanden? Han hoppas, alt ingen opartisk man skall så döma hans handling, — Men han frågar ännu en gång: om ej god disciplin, förmanna-förtroende och sjelfva tjensten måste lida, vid en så olycklig och brådskande resa genom tjenstelifvet, som visat sig ega rum vid det, Grefven nu mnådigst anförtrodda regemente? Icke altid kan slumpen göra, att chefen för detta regemente, med godt samvete kan begära än af den ene hans aifskedsmemorial mot löftet: om en tullplats, än af en annan, emot försäkran om en posimästartjenst; ty — man ser, att denna af somliga chefer lyckligt begagnade civila dispositionsförmåga, tvll och med för dem en och annan gång slår felt. — -Och en regementschef, om han någongång utdelar såkallade kusgsord, bör tillse det dessa, då de röra välfärdssaker, blifva — hållne. ) 1) Försålde sadlar, m. m. 2) Diverse Lifdrabantkorpsens effekter. 3) Tvänne besparade ackerder.