Uddevalla Veckoblad med gårdagsposten omnämner att beslag af ny och egema art. — Ett Engelskt handelsbolag ha; under 13 års tid upphandlat största delen af den hummer, som fångades af fiskare uti Bohusländska skärgården emellan Uddevalla och Sirömstad till det för dessa icke oförmånliga priset af 2 Rdr 24 sk. rgs tjoget. Denna handel, som af ingen ansetts olaglig, har bedrifvits med dertill serskildt inrättade sumplartyg och blifeit skött af en kommus:ionär, boende på fiskläget Lysekibls — Länsmannen i Stångenäs härad, Hr Sonnenstein, lärer likval, öfverrumplad af ett häftigt tjenstenit, nu på en gång funnit nämnde handel bimmelsskrisnde; hvarföre han, biträdd af en nämndeman och kronorätten, infunnit sig hos kommissionären för Londonska bolaget, Engelske undersåten P. Norman. Här gjordes först några frågor tll denne, om fartygetåkPrins Oskar kalladt, som från de serskilda fiskstationerna afhemtade hummern, hviiken sedermera aflemnades till de på bestämda tider ankommande Engelska fisksumparne, vore Svenskt eller Engelskt. Sålunda tillspordes Hr i!orman om fartygets taklage vore förfärdigadt härstädes eller i England? och då svaren icke blefvo möjaktigs, belade Länsmannen helt simpelt fartyget med seqvester samt lät aftackla och bemäktiga sig dess rigg, hvarvid för vighetens skull seglen med en knif frånsprättades. — Härpå instämde besiagaren till Häradsrätten kommissionären Norman, att ansvara för oloflig införsel af de segel, som till Prins Oskar begagpats; men, underrättad att kan tagit felt om laga forum, innan målet förekom vid Häradsrätten, instämde han det ånyo såsom sjömål till Uddevalla Rådbusrätt. Vid sakens företagande derstädes tillade beslagaren ansvarspåstående för förment oloflig fiskhandel. På svarande ombudets invändning afsade Rådstugurätten, alt denna sista fråga tillhörde Stångenäs Häradsrätt att afgöra, och ransakningen uppsköts tills beslagaren hunnit ingå tll Kongl. Generealtullstyrelsen med förfrågan, huWM————— OO ruvida saken skulle fullföljas eller ej. — Man kan väl knappast föreställa sig, säger vidare referenten, något exempel på mindre väl afpassadt tjenstenit, än det Kronolänsman Sonnenstein vid detta tillfälle ådagalagt. Mycket kan man ej vänta sig af en tjensteman, som reser åsiad att göra ett beslag, då han till den grad är okunnig om de skyldigheter och formaliteter han dervid har att iakttaga, att han uraktlåtit att till Sjötullskammaren i Uddevalla ionlemna reppoct om tillgorandet; ech lär troligen denna försummelse kumma att tillskynda honom större olägenhet, än att den af allt hvad han möjligen af det förmenta heslaget kan viana, uppväges. — — Vi kunna ej förmoda annat än att Kongl.iGeneralTullstyrelsen befaller hela målets amnullerande, då man besinnar hvilka visserligen ej obetydliga fördelar, den öfverklagade hummerhandeln tillskyndat den trakt, inom hvilken den idkas. Summor af flere hundrade; tusen Rdr, hafva från dess början, dels betalts för varan, dels erlagts i tullumgälder till Kongl. Maj:t och Kronan, dels i tolagsmedel erlagts till de städer, inom hvilkas Tulldistrikter handeln bedrifvis. Och vinsten häraf för landet blir så mycket större, då men tager