Aftonbladet – 6 juni 1836, sida 2

Article Image
I modeiier på Irackar, tvenne pa syriuter, tyegnpe på Bepprockar och nio serskilda slags byxoc. Blott inom ett och ett halft år Vår korpsen hafva haft fyra olika sorter epåletihållare, tvänne förändringar i byxoch trenne i kraggaloner. Insändaren upprepar att allt detta kan vara ganska nyUuigt, för att utbilda befälets smak och sinne för det natta samt för att de icke må mnedsjunka i förmycken enformighet i sina åsigter; men det kostar pengar! — hvilket just år det hvarpå de ega minst tillgång. Härtill kommer ännu paraddrägten vid solenna tillfällen, hvaraf staten väl består en del, men en del måste bekostas af officerarne sjelfva, och detta a!la utaf en lön, hvilken för kaptensgraden uppgår, inbe: äknad inqvartering och endast efter oundvikliga afdrag af kronoutskylder och ackordsräntor till den ringa sunrman af 360 Rdr och för subalternofficerare till 212 Rdr bko. Under Friherre Nauckhoffs chefstid visade Kongl. Maj:t officerskorpsen den nåden att förära dem mera passande rockar till harnesket, som tillhör denna drägt, men många af dessa oflicerare äro ru bortgångne tillika med presentea, och de som tillkommit, bafva nödgats på egen bekostnad skaffa sig dessa plagg jemte kostymens öfriga tillhörigheter med undantag af kask och harnesk; och äfven å dessa måste de bestå de förändringar, som behöfvas för at: de må passa till hvars och ens vext, jemte en till den gamla kasken antagen gourmette och liggare af ny modell. Med kasken inberäknad hafva sex serskilda hufvudbonader och sju dertill hörande plymer, allt af olika modell; varit anbefallda, endast under Frih. Nauckhboffs chefstid. Sedan härigenom nästan alla slags förändringar blifvit genomgångna, har man Ins. vet ej om det skett af brist på någon ny, slutigen återgålt till tschakoerne, som icke längesedan afskaffades. i Civila kläder hafva pu mer än förr blifvit gängse till bruk inom militären, serdeles i hufvudstaden, hvars invånare nästan misstycka, om en officer gör sig det besväret att i mindre kretsar komma klädd i uniform, hvilket anses allt för grannt och högtidligt. Hade emellertid det blifvit stadgadt såsom en allmän föreskrift för officerare, att bära uniform, så skulle detta måhända bidragit till mycken besparing, så nödvändig för dem, hvilka icke äro i cas att följa alla slags modförändringar, icke blott de militära efter generalordres, utan äfven de civila efter modejournalen. Ifrån år 1821 till 1832 nödgades officerskorpsen qvartaliter utbetala en hyra för erderrum, som, om insävdaren ej erätt minnes, uppgeck till 200 Rdr Bko, samt serskildt aflöna en dishörande kalefaktor. — För denna aflöning anskaffade väl Friherre Nauckhoff under sin chefstid en s. k. regementskassa, genom sammanskott af officerarne; min besynnerligt nog kom denna kassas reglemente att blifva så stäldt, att kassan ännu i denna stund lärer förva!tas af Frih. Nauckhoff, osktadt han för flere år sedan flyitat från orten. Voie ej Frih. Nauckhoffs säkerhet och soliditet i affåcer så allmänt känd och vitsordad, så kunde detta gifva anledning till flere anmärkningar. Ins. undrar om det ej då vore mera skäl och en mera ömsinnande anledning, att fördela dinna kassa på olyckliga bortgångna och dem bilard de ännu qvarvarande, som svettats för dess formerande , hvilket icke varit — händelsen med den puvarande chefen och de senare till regementet tillkomne oflicerarne. De äldre officerarne få således ensame bära tungan af denna vaktmästareaflöning. Ibland officerarnes utgifter är äfven sfgiften till armeeas pensionskassa. Om nu senast församlade krigsbefälet tänkt närmare på ssken, så hade de troligen haft ullfälle att inse den föga rimligheten af, att de Ryttmästare eller Kaptener, hvilka i säker behållning kunna årligen påräkna af passevolans och lön från tretill fyratusen Rdr Bko, betala lika mycket med dem af samma grad med 260 Rår Bko i lön och 100 Bår i inqvartering. Det hade likväl varit billigt, att den officer, som nödgats betala ett drygt ackord för en klen lön, icke blefve så betungad. Det är visst väl, att officerarne hafva en god pension i sigte, större än deras lön, men nuru få kunna väl härda ut nog länge för att komma till denna punki? Också lära på 15 år ej mindre än 40 officerare nödgats stryka på foten. En förnäm man yttrade sig vid ett tillfälle, då någon klagade deröfver, att Lifbeväringsregementets offlcerskorps, förlagd inom Stockholms stads garnisonsort och nödsakad att hålla tvänne så dyra uniformer, vore mnästap den sämst lönade i hela Svenska armen, och derigerom underksstad en nästan oundviklig nöd, att de hade att skylla sig sjelfve, som ingått i regementet. Detta grefliga yttrande kan väl vara riktigt, men likväl obilligt. Detsamma kunde användas för hvilket embete som helst i staten, och hela embetsmannakorpsen kunde på lika godt skäl för framtiden sättas på svältkur, utan att Sådant hindrade, det ju personer funnos, som näste underkasta sig alt söka sin utkomst på den vägen, ifall deras ungdom icke blifvit egnad till inhemtande af xunSskan i harserlea Lan oo Daenna advokater Lo få

6 juni 1836, sida 2

Thumbnail