Den Turkiska prinsessans förmälning. De religiösa ceremonierne vid prinsessan Mihrmahs förmälning wed Said Pascha, försiggingo den 6 sistl. April med den största prakt uti gamla seraljen. Kislar Aga eller chefen för de svarta eunuckerna, representerade dervid den höga bruden, som enligt orientaliska etiketten icke får vara vittne till festligheterna och fröjden öfver hennes egen förmälning, förr än hon blir införd i sitt sköna palats. Först sedan harems portar tillslutit sig om henne, får prinsessan visa sig för sin gemål. De präktiga af Seraskiern öfversända skänkerna blefvo samma dag om morgonen nedlagde för Kisslar-Agas fötter. Scheik-Islam intog plats tillika med de båda öfverdomarne af Rumelien och Anatolien, och flera af cheferna för Ulemas på de med guld och perlor sirade soffor, hvilka prydde det stora gemak, som var bestämdt till de första ceremonierue. 130 präktigt klädde pager kringbjödo efter hvartannat korgar med de skönaste blommor eller utsökta konfektyrer, kinesiska porslinsvaser med sorbet och andra afädla frukter beredda drycker. Andiligen infunno sig de, som hafva den äran att få bära de parfymer och kläder, af hvilka prinsessan betjenar sig vid badet. Allt, hvad inbillningen kan föreställa sig rikest och skönast i tyger, färger och fint arbete, perlor och ädelstenar, var här i öfverflöd att beundra. Glansen af allt deita öfverträffades endast af den såkallade Nischan eller kärlekens unuderpant, ett kostbart demantsmycke, och då Mufti uttalade sin välsignelse deröfver, önskade han det höga brudparet en lika så lysande lott och en lika oförgänglig förening. De egentliga lustdarheterna skulle börja först den 26, och prinsessan dittills förblifva hemma i fädernehuset.