Aftonbladet – 3 juni 1836, sida 3

som att jag Icke al fir Ih.s arukiar ämnar lwa hindra mig ifrån att honorera mina löften till Läsebiblioihekets usubskribenter. Undertecknad skulle således ansett alldeles öfverflödigt att ingå i uågot svar på Hr Thomsons uppsats, om han icke uti nyssnämnde fråga jemväl behasat icblanda ea annan, som på intet vis rörromanea Ricn och inför — allmänheten framlägga en sanningsiös upgift om cen öfverenskoramslse, som skulle LEfvit träffad emellan honom och mig, att hau skull: i Kabineitsbibliotheket utgifva romanen Paul Clifford, wena hvilken öfverenskommelse, som uppafves halva sett vid et besok af Hr Thomson hos mig, jag dagen do på skulle hafva åirat. Då Hr Thomson salunda i cu sak, som han sjelf siger hafva passerat emclan fyra ögon och således icke kunna bevisas, bkväl j drogit i betänkande, att söka kasta ena sku.gi på mig, hvilket väl visar, hvilkendera är mest missnöjd, antin,en Hr Thomson eler anderteeknad, nödgas jag föra honom till minnes omständigheter, som han synes icke vilja erinra sig. Det är sannt, att Hr Thomson en dag i slutet af förra åvet besökte underiecknsd i uppgilvet ärende att undvika koilision emel!an dema! honom då påbörjade, m n ännu ej utgifna Kabinetshib ivth-ket, och det af mig utgifva Läsebibliothekelfå— en önskan som jag mnaturiigivis genast de!sde; äta omedsibart derpå androg han, det nästa arbete-dkan had: ämnat utgilva, vore ena roman af BulweFkbeoimnd Paul Cifford, som han i sin uppsats sje!f erkänner redan var bestämd att upptagas i Läsebibliotheket Det måste åtminstone allud bliva ett eget Säät sf ex förläggare, som önskar i en samling ;f novelter undvika kollision med cn annan, att för detta dvikande välja just de arbeten som den sednare förålk auvonserät! Jag var då för ögonblicket för mycket sysselsatt med andra göromål, at lemna ett bestängdt svar på He This förfrågan, om jag ville afsiå ifån a arhete, hvartill jag för öfrigt icke hade den mi an!edning; men skickade, icke dagen efter, utantsett par timmar efteråt, underrattelse i biljett ii!l ifr Th. stt jag ef:er genomseende af annonserna om Läschib!. ansåg mig böra vidhålla utgifvandet af Pau Cifford. Hr Fh. underrättade mig då tilbaka, att han just på dessa två timmar hade köpt en så förträfflig öfversättning, att han ej kunde afsiå ifrån sin föresats, emedan det skulle orsaka honom en dryg utgifi förgä Oasktadt jag visserligen icke hade någon serskild an!edning att visa Ir Th. någon förbindaghet, erbjöd jag honom likväl då, uti ett nytt bref, för att så långt som möjligt å min sida gå hars sve. mål att undiika kollision til! mötes, at köpa in hans öfversättning; men detta mötes af ett definitift nej, som tydligt ådagalade — att Dbes!utet å hans sida redan på förbarmd var fattad:, och besöket endast skedde för att höra sig före. Att mitt anbud icke skedde af brist på manuskript eller fruktan för tä lan, bevisas deraf, att då nyssberörde skriftvexling ägde rum om Lördagen och Söndagen, så var redon påföljande Lördag forsta häftet af en annan öfversättning af Paul Clifford ute i Läsebib!rotheket. Hvilkendera som således handlat mest grannlaga, antingen Undertecknad eller Hr Thomson, öfver!emnas :t läsaren. . Hr Th. säger, att hela denna affär af endlats på tu man hand, och att således ingenting kan bevisas; men jag berättigar Hr Thomson att trycka de biljetter jag tillskref honom, så framt han har dem i behåll. Skrifna just vid tilltätlet innefatta de ett positift bevis, som skall ådagalägga motsatsen af hans uppgifter. Hr Thomson anför slutligen, att undertecknad nekat uptaga bans upsats i Aftonbladet, och detta är räs:sn det enda sanna som förekommer uti de s. k. uplysvingarna. Det är otvifvelaktigt ett serskildt bevis på Hr Thomsons begrepp om granlagenhet, att begära, det jag skall uptaga lögnaktiga upgifter om mig sjelfi mn egen tidning, men han får ursäkta, alt jag icke anser mig förpligtad dertill, oaktadt allt det smickrande det kan innebära för mig, alt Hr Thomson icke blott först nästan till punkt och pricka plagierat planen till mitt Läsebibliothek, utan äfven sedermera visat det förtroendet till min goda smak, alt ibland hundrade berömda utländska författare, serdeles fästa sig vid valet af dem, som jag annonserat för Läsebibliotheket, något som i båda delarna är hans obestridda och fullkomliga rättighet likasom min, att icke åla mig förfäras deraf. Jag bör slatligen tillägga, det jag är ense med Hr Thomson uti den önskan, att ej vidare fortsätta denra skriftvexling, som å min sida visst ej skulle upstått, om jag ej dertill blifvit, som Läsaren torde finna, oundvikigen provocerad. Hvad romanen Rienzi be räflar, så forde den uppkomma kollisionen åtminstone hafva det soda med sig, att allmäcsheten får tillfälle jemföra d3 båda olika uplagorna både ull priset och öfversättningens godhet. Stockholm den 2 Juni 1836. Utgifvaren af Läscbibliotheket.