Aftonbladet – 2 juni 1836, sida 3

I MMMM ——M—M—MM MMMM — — — — — —— — O— —AÄkLH——.K——-2—--22 00 vm Mm MM MMMM m——BFe——— -2 X !p-ME MALIEDAl gt LiISiLT ALA Mvbl allla detektera oto UvIl UL TCR UV nen på köpet, att följden icke had: kunnat blfva råfon annan, än det numera skulle blifvit alideles bortrakadt ifrån den Kungliga teatern, — derest detta icke sket förut, som teater tidnicgen vill veta, då din uppgifver, att pjesen skall blifvit från högre ot ull speluisg förbjuden, för den hylining vissa Ystadsidger? i deusamma erhållit. — Om detta förhållande vet likväl insändaren allde!es ingenting, ebutu haz kanske bordåt derom vara, om ej mera, dock fullt utså väl underrättad som Red. af Teatertidningen. — Må också med ind:agningen förhålla sig huru som hälst, så avser Ins., som icke är så alldels intresserad i denna sak, sig icka2 vidare bör; af några koasidera ionec afbsllas från en pödig vederläggning mot flere o:örtjerta tillvitelser, som biifvit stycket gjorde. --Ios, mening är likväl inga!unda den, att vilja försvara en plats för den nya Blåskägg bland de goda Teaterprodukterna, inicst i det stick den blifvit på repertoiren upsatt, och på det särt den första gången inför publikea framuådde; — blo att berkuga några i recensionerua jjorda misstag, — om man så skail kalla de hårda uifallen emot stycket. Till en början är det nödigt ait upplysa om den irringen, att komedien Blaskägg skall vara eu nytt svenskt original, som kommit tuittandes.? Stycket ber gifvits för minst 8 år sedan både på Frankrikes; och Tysklands hufvudstadsteatrar och finnes tryckt. Den föregifva hyllningen åt vissa Ystads-ideer står således icke väl tillsammsns med originalets ålder. — Att det var tryckt, förmodades att de i teaterlitteraturen naturligtvis vidt belästa Hrr Texsterreceosen rue sku leve ac Orsaken, hvarföre Kongl Theaterdirektionen icke annonserat pjesen sisom öfversättning, änskönt den vid inlemnendet dit såsom sådan anmälites, känner Ins. icke. Men såkert ar, att Blåskägg är öfversättuing, och en temligen tiogen öfversattning, eharu öfversättaren tagit sig den hlla friheten ait förlägga händelsen i Götbeborg; och deruti torde väl icke vara något ondt, då lokalisationer vid teater-öfversätlningar äro så vanliga. — Men dircktiosen, som för sia del, och öfversättaren alldeles oåtspord, ansett nödigt att företaga åtskilliga ändrirgar i manuskriptet, har äfven ändrat stället Götheborg till en osämnd provinsstad i Sverge. Om pjesen dervid, liksom vid de öfriga ändringarna, ingenö tung vunnit, så ligger det väl ändå icke heiler mnåzot ondt i en så oskyldig förändring. — Vidare är Dagl. Allehandas uppgift, att en Ryttmästare vid Kronprinsens Husarer, och Svärdsriddare? ger Tuilkontrollören en blå rygg — alldeles falsk. — I manuskriptet om nämnes aldrig ett ord, hvarken vid hvilken korps Ryttmästaren tjenar, eller att han skall vara svardsriddare, eller någon Tullkontrollör, elies annan person, som får cn HÅ rygg, eller på annat sålt hardgripligen misshandlas. Det är de värda recensen:ernas imagination, som supleerat denna lucka. — Hvad serskildt beträffar Tulikontrolfören, som lärer vara det värsta saltet i det sura ögat, får Ins. anmärka, att personen af recensenterna, blifvit uppiojd till denna titel ifrån Acociskontrollör. Som bekant är, upphörde accisstaten de facto att existera straxt efier 1809 års riksdag; och öfversättaren trodde följakiligen, at titeln ÅAcciskontrollör icke kunde såra någon enda tullembetsman, således icke heller ur något skäl väcka den harm hos Allebamdarecensenten, som nu med så mycken bitterhet mot stycket gitvit sig luft. — Det skarpa tadel, som TcvaterVidninsgen i. 2:ne numror tillåtit sig mot pjesen, är så mycket märkvärdigare, som Red. förklarat sig icke ännu hafva sett den. Men allt går an för en äkta konstrecensent . Ins. vill för öfrigt upplysa att den nya blåskägg, innan dess uppkomst på publika scencn, blifvit gifven utu en aktniogsvärd societets-kreis, saunolikt för en lika bildad (och kanske talrikare publik,) som på Stora teatern, och alt pjesen, som då speltes väl, venn allmänt bifall, ehuru personer at både Tull och Militär klas serna voro närvarande, ja till och med af dessa båda ständs-klasser, några deltogo i spelningen. — Men apropos aft siånds-klasser: hvilket stånd har väl sluppit undan, att på offentlig teater se sis framställdt i ridikylens och satirens drvägt ? Men besinne blot, för exempel skuld, huru i synnerhet läkare och advokater i alla tider blifvit i komedier ne tilltygade, — ja till och med tidsingsskrifvare : mon erinre sig i Den falska Catalani den ilskna tidningsskrifvaren fVittertom, med sitt byssjande på kenser. .t OL a tes, och sina kriuker pro Q contra, efer Omständigheterne. -— Men erinre sig vidare, att på vr Kongl. ieater gin es en komedi, benämnd Lnitrigen i fönstren — också en lokaliser d öfversätniog, ty bändelsen föregår i Stockholm på en af malmarno, Der far . ; :e3 en ung officer i Svensk fjenst, som heter Flo custan Hved gör aan för att få rätt på sin sköna? — in, han låter hopsamla en pöbelmasss, besoldar den utv scsom t skrik och buller injaga förekr hela va: per To ao , ) för eldsnöd, gäckar den tillstötande or gör sedermera hemgång hes ena: aktnin Sor N oheEmgang S aklinl , czapet