Aftonbladet – 2 juni 1836, sida 2

exempel: 200 personer ville resa ull Antwerpen, 10r att fbivista högtdligheterna vid jernvägens öppnande, men vägrades att komma öfver gränsen. En Belgisk tidning yttrar, i anledning häraf: Holländska regeringen tyckes ieke gerna se, att dess undersåter skaffa sig riktigt begrepp om Belgiens mnuvarsnde biomstrande tillstånd. Holländarne tro ännu oss vara det olyckligaste folk, sedan vi ej vidare äro förenade med dem. Krigsministern, Gen. Evain, har förklarat sig vara deciderad att redlägga embetet, så snart han fått de af honom nu framlagda lagförslag genomdrifna och den stora tvisten om stålsängarna (7?) afgjord. Skälet till detta beAdut uppgifver han vara, att han blifvit personligen allt för skarpt angripen för sina propositioner. England. Ten 20 om aftonen intog OConnell sin nya plats i Underhuset för Kilkenny. Det första han gjorde, var att ingifva en honom anförtrodd petition emot de nuvarande representanterne för Dublin, Hrr Wests och Hamiltons val, af hvilka den ene mkommit i parlamentet i ställe för OConnell, och den andre efterträdt aflidne Hr Ruthwen. Afven generaladyokaten för Irland presenterade vid samma tillfälle en petition, som gick ut på att Dublinska valkomitens beslut och förhandlingar måtte förklaras for ogiltiga och kraftlösa. Det kan således möjligen hända, att genom en ny undersökning OConnell återfår sin plats för Dublin. Diskussionen öfver dessa petitioner utsattes till d. 30 Maj, till hvilken dag Huset ajournerat sig, i anseende till Pingsthelgen. Sedan OConnell framlemnat förenämnde petition, beärde han Husets tillåtelse att den 30 Juni få inkomma med en bill rörande Reform af Ofverhuset, och dess förvandlande till en genom val utsedd församling. En af Tories, Hr Price uppsteg genast, och förklarade att han, så snart Huset efter Pingst fortsatte sina sessioner, ämnade föreslå, att den af OConnell annonserade motionen måtte utstrykas från dagordningen, emedan den gjorde ivgrepp i Öfverhusets värdighet, vore oförenlig med grundsatsen om jemnvigten mellan statsmakterne, hvilken grundsats af statsförfattningen vore helgad. och derjemte innefattade en kränkning af Underhusets privilegier. Lord Melbourne har åter, efter sin opasslighet, börjat visa sig ute. Det har omtalts, att något kärleksäfventyr varit å färde mellan honom och en viss mistresf, och att henns:s man hetat Lorden med rättegång. Nu säges saken vara bilagd, men att det kosiat honom 12,000 L. Sterling. Underrättelsen att Prinsen af Capua rest till Gretna Green, för att låta den hjelpsamme smeden sammansmida sig med sin sköra, visar sig hafva varit ogrundad. I ett af Londonsbladen står nu att läsa, att han den 23 Maj på förmiddagen blifvit i St. Georgskyrkan vigd vid miss Smith, af kyrkoherden i församlingen, i närvaro af en mängd åskådare. Söndagen förut hade det lyst tredje gången för dem; och då kyrkoherden framställde den vanliga frågan, om någon hade att invända mot giftermålet? steg Neapolitanske ambassadören fram, och sade: ja! En explikation hade sedermera efter gudstjenstens slut förefallit mellan ministern och pastorn, då den förra förklarade, ett Konungens af Neapel vilja vore, att giftermålet ej skulle Pbli af, men pastorn fann att en sådan invänning, efter Engelsk lag, icke kunde hindra honom ifrån at förrätta vigseln, och underrättade derom ambassadören. Vid vigselceremonien föreföll en löjlig händelse. Prinsen hade lemnat vigselringen åt en af sina betjenter, och befallt horom vara till hands dermed då den behöfdes; men af en händelse råkade betjenten ait blifva utestängd af kyrkobetjenirgen. När vu ricgen skulle sättas på Missens finger, fanns hyvyarken betjent eller ring, och en ring måste för tilltället lånas af någon blard de kringstående. Efter ceremoniens slut gålvo de mnygifia en dejeuner, och mottogo gratulationer af en mängd personer, bland andra markiser af Anglesea, Lorderne Combermere och Dunsany m. fl. — Det säges att Konungen önskar se prinsen vid hofvet, och vill mottaga honom med samma hedersbetygelsor, som blifvit visade prinsen af Oranien, zåvida — tillägges det — Neapolitanske ambassadören icke har någonting att deremot invända. Likaledes skall Konungen yttrat sin önskan, att snart se tvistigheterne mellan prinsen och hans familj i Neapel bilagda. Italien. Don Miguel har friat till en af Hertigens af Modena döttrar, men fått afsleg, hvillet är så mycket känbarare för honom, som Prinsessorna, utom skönhet och älskvärdhet, skela ega en betydlig förmögenhet, hvilken Ex-korungen isynneihet hehöfde då han icke räddat undan silt skeppebiott i Portugal mer än nigra diamanier. Man har förundrat sig öfver deita Hertigens afslag åt en furste, hvilken onekeligen mest af alla sympatiserar med honom i politiska tänkesätt; men N I men tror sig häraf kunna sluta. att han icke mer an