Aftonbladet – 26 maj 1836, sida 2

VO NN ne nn VA ARV och äfven den Svenska allmänheten torde således snart nog hafva att vänta sig ett Portfolio. Sedan grumlet emellan de Europeiska kabinetterna åter synes börja något sätta sig, (jemför de utländska underrättelserna för dagen) Mendizabals minister i Spanien blifvit kompletterad, den Svenska allmänheten genom en officiel förklaring af vår regering uti de Hamburgska papperen blifvit förvissad, att rustningsrna i Karlskrona och fästningarnes iståndsättande m. m. endast har för ändamål att öfva sjöfolket, samt äfven i våra inre angelägenheter de mest tillferedsställande utsigter röja sig, så att någon Carlstadsriksdag icke lärer bhfva att befara, men deremot förhoppningarna om återuppbyggandet af Riddarholmskyrkans afbrända ton ökat sig i följd af det exempel, H. M. Konungen med sin frikostiga gåfva till detta ändamål gifvit de rika fi landena —-; sedan sålunda några oroande anledningar till bekymmer hvarken uteller iavertes för ögonblicket förspörjas, kan hvar och en åter med mera tillforsigt vända sin håg till egna angelägenheter. — Att vi publicister dervid följa samma vana som andra menniskor, lärer den benägne läsaren finna naturligt, d. v. s. att först och främst börja tala om hvad vår nästa, och i synnerhet våra närmaste vänner och grannar företaga. För en sådan revy öfver våra värda kollegers schalten und walten under de sista fjorton dagarna saknas icke rika ämnen, om vi blott egde utrymme dertill. Stats-Tidningen och Journalen hafva börjat meddela huskurer i medicinen. Journalen som alltid tjenat vederbörande med ett oegennyttigt nit, innehåller för i Tisdags helsosamma råd åt de såkallade gubbarna, uti några utdrag af en Fransysk läkares, Dr Guyetants arbete, hvilket är såsem vore det bestäldt för vissa sf våra statsmän; ty Journalen yttrar derom sjelf att Hr Guyetants råd äro ställda till personer, hvilka framskridit på återgångsperioden; en ålder, sager rec. som varierar för oss alla. Statstidningen åter inrehåller i numrorna för Onsdagen och Thorsdagen i förra veckan, ett förträfligt medel mot sömnlöshet, uti en artikel om obestyrkta tillvitelser och lösa berättelser i offentligt tryck. Flere personer hafva redan försökt dess verkan och funnit den så infallibel, att de icke ens behöft intaga hela den första afdelningen af artikeln — som Statstidningen visligen delat i två delar, — innan den gjort hehörig verkan. Enj ifrig läsare af Statstidningen, som icke kommit att taga kännedom af Onsdagens nummer samma dag, utan derföre på Thorsdagen beslöt att intaga båda portionerna på en gåug, insomnade deraf så djupt och långvarigt, att hans familj morgonen derpå råkade i högsta bestörtning; och han skulle måhända ännu icke hafva vaknat, om ej en lycklig tillfällighet så fogat, att den kloka och namnkunniga pigan Stma Andersdotter just då funnits i grannskapet och hittat på en sympathikur, nemligen att taga en bit af föregående nummer af Statstidningen, det som finnehöll slutet af artikeln: några sambällsfråger, tända eld derpå och hilla det under patientens näsa. Oset af samhällsfrågorna, ehuru så infamt att alla de andre höllo på att qväfvas deraf, hade på den sofvande en sådan verkan, att han genast qvicknade vid, fastän under svordomar och spottande, samt förfärliga grimaser. Dagligt Allehanda, hvars redaktion häromdagen förbehöll sig att få solidariskt dela ansvarigheten för sin konstrecensents åsigter, har i sitt gårdagsnummer, utt ett slags insänd artikel, som redaktionen uttryckligen säger sig hafva valt bland flere dylika emot Teaterdirektionen, föreslagit at den Kongl. Teatern måtte ställas under censur. Förslaget är genialiskt, och det är verkligen skada att det icke blifvit närmare utveckladt. Direktionen öfver härvarande teatern är, som hvar och en vet, tillsatt af Konungen, och innehåller inom sig tillräckligt öfveroch underbefsl, utom den serskilda tillsyn dervid, som kan vara lemnad åt några extra utomordentliga tslanger och hvilken Dsgligt Allehanda sjelf tillskrifvit orsaken till det fördröjda uppförandet af ?den Stumma.? Oss synes det sålunda, som om teaiern redan hade ullräckligt många sourdiner på sig, och vi kunna icke rätt fatta, på hvad sätt någon ytterligare censur skulle kunna densamme åläggas, så framt icke denna skulle uppdragas åt sjelfva det estetiska Allehand2, som troligen icke skulle blifva den blötaste i en sådan befattning. — Dessa förnyade affektatiocer af nit för scenens moralitet haffa annars Bu på någon tid börjat framträda i Allehanda till en så lö:ligt öfverdrifven och osmaklig grad, att om dess reglor skulle göras gällande för litteraturen i allmänhet, så skulle man icke ens få tala om förlustelserna i månan.? Föräldrar