Hr Addner, som för ungefär 14 dagar sedan, gaf en soir på stora Börssalen hade, uppmuntrad af det förtjenta bifall han dervid rönte, annonserat en konsert på Riddarhussalen förliden gårdag. Dylika företag denna årstid och då vädret dertill blef vackert, äro icke sällan äfventyrliga, men Hr ÅA. bestod detta äfventyr med en framgång, som icke alltid är talangens lott, hvilken, Jikt mycket annat utmärkt, någongång icke är profet i sitt fådernesland. Salen var aldeles uppfylld, och om icke Kongl. familjens uteblifvende gjort läktarens öppnande för allmänheten möjligt, hade en del af publiken måst stanna utanföre. Semma bifall, som krönte bans soire, följde honom äfven på konserten, och det omdöme, vi yttrade öfvar honom vid ett föregående tillfälle, gäller äfven nu. Kanhända äro hans höga toner icke lika mjuka och smältande som hans mellantoner; han gör ett förträffligt diminuendo och pianissimo; vi vilja tro, att han äfven kan göra ett lika säkert crescendo, men vi hafva icke hört något prof derpå. Hr A. gör intet anspråk, att vara kompositör, och då man hört de klena kompositioner, endast beräknade på att briljera med visse konstnärens starkaste sidor, hvarmed andra virtuoser upptradt, måste man snarare hålla honom räkning, än tadla honom derför. Han åtnöjer sig i dess ställe, att spela goda arbeten af andra tonsättare, i synnerhet en utmärkt vacker konsert af sin mästare, som utgjorde aftonens första nummer. — Han biträddes af Hr Gehrman, med hvilken han spelade en concertante, samt af Mamsell Lithander, som sjöng 2:ne nummer, var serdes vidt röst och hfligt applåderades. De gamlagoda bekanta. Ouverturen till Eneas i Chartbago af Kraus, samt Allegro och Scherzo till Hr Lindblads symfoni började konsertens båda afdelningar.