Aftonbladet – 14 maj 1836, sida 3

xan den 15 Maj 1821, hvilken sednare ej uttryckligea beämmer någon afgift för boupptecknings-expeditioner, fianer att Rådhusrätten varit oberättigad utkräfva lösen för omförmälte bouppteckn ngs exemplar af sterbbusdelägarne, hvilka derföre frikännas f.ån betalning så väl deraf, som af delniogsprovisiosen. Actum ut supra. Rätteligen trar.ssumeradt af det i Kongl. Götha Hofrätt archiv förvarade original-utslag betygar Ex officio A.J. Stigell. Man skulle väl skäligen kuaaa förmoda att, efter det att så laglöst prejeri blifvit, genom ett i staden och orten allmänt tidningsblag proklameradt, ca sträng räfst drabbat den tjenstemsn som utöfvat, och den embetsmyndighet som skyddat detsamma, samt ett allmänheten skulle biifva fredad för ytterligare försök i samma väg. Af allt detta har dock intet afhörts åanu; åtminstone har ingen slags offentlignet guvits åt hvad i e:mbeisväg kan hafva blifvit åtgjordtför att beifra laglösheten. Atskilliga persorec, hvilka efter det ofvanberörde uppsats stod att läsa i tiiningsbladet, läto utiaga bouppieckningar, hafva väl vägrat betala lösen för dessmma, men som Magistrats-Sekreteraren nekat utlemna handlingarne , förr än lösen erhållits, hat va, åtskillige, för att bevara fatalier, måst underkasta sig deana beskattning; andre åter fafva lemnat papperenn outiagns, med föresats att icke betsla innan de blifvit dömde dertill. Man tiltrodde Hofrättens Advokatfiskals kända nit och drift att icke underlåta hålla räfst med Bådbusrö:ten för det ifrågavarande prejeriet, och möjligtvis kommer samma räfst omsider, iastän man hiuils väntat förgäfves. Hvilka betyd iga summor den olaga beskattningen inbragt under en så lång tid som den fått opåtalt utöfvas, är litt a.t bedömma, då man besinnar, att blott för det år som följde efter koleran, omkriug 400 bouppteckuingar blifvit inom stadens jurisdiktion hållae, och för hvilka det utprejade beloppet uppgått till flere hundrade Rdr Bko, som till större delen blifvit beröfrade den faitigere folkhopen samt värnlösa enkors och barns obetydliga tiligångar, h-ilka kanske icke lemnat öfrigt ens så mycket, som på ofvannämnde sätt blifvit af rättvisans tjenstemän tillgripet. I et samhälle, hvarest så påfallande oordniagar och så oförsynta tilltag få vinna häfd, är det fruktansvärdt att det står slätt till med mycket annat, hvilket åfren i sinom tid kan komma att visa sig, i dena mån de nya cheferna för autoriteterne blifva hemmastadde med forhållanderne. Man kan således icke nog rekommendera hos högre myndigheter, hvilka, oberoende af alla sådane komsiderationer, som inona små samhällen ottast tillbakahålla såväl embetsmannen som den enskilde, då det gäller at afskaffa gamla, rotfåstade missbruk eller motverka nya, att lemna uppmärksamhet åt de klagomål, hvilka från sådana samhällen genom tidningspressen framtränga till dem.