Aftonbladet – 11 maj 1836, sida 3

i i i i I. r ställda synpunkterna. — Ett och annat var, såsom vi tro, utan trifv.l misstag, annat var det möjligtvis blott efier en individusl åsigt, som ej eger högre anspråk, än friheten i emdömet, framkallad! af uppmaningen, att ytira sin mening i en så vigtig sak. Hade törslaget till kriminalprocessen varit oss tillgängligt, och voro motiverna älven redan utgifne, så skulls sådant måhanda gifvit anledning att tilligga många nya anmärkRingar och ericranden, samt att modificera åtskilliga af de här uppstälda; men huruvida något sådant nu varit i sigte, upplyses icke af de tillgängliga källorna, ehuru man torde böra vänta det vid betraktandet af det nära sambandet mellan strafflagsstiftningens bådadelar — och äfven af den orsak att sådant skott i afseende på Svenska förslaget. Nörvarende arbete har bordt inskränkas inom det förevarande förslaget, öives hvilket Pvi sökt gifva en karakterisiik eller en kort kritik af dess förnämsta satser, tilläggande den önskan, at resultatet deraf icke råtte, uti sakkunnige personers ögon, synas stå i för stort missförhållazde tll det deltagande, vi hyse för det storartade företagev. Tvisteu emeilan de ofvannämnde Tidvingsredaktionerna har äfvenledes vidrört de omdömen, som tvanne Svenska rättslärde, Ilrr Holmbergsson och Dellden, afgitvit öfver förslaget tll strafflag. En tredje, Hr Schlyter, har af en, i sammanhang härmed framstölld, honom och Hr Holmbergsson, men icke Hr Delld.n, rörande, obetydlig fråga, tagit sig en ganska betydlig anledning till en annu obetydligare strid om beskaffenheten af Hr Delldens menlösa enspråk, att tillhora samma skola i Juridiken, som Hr Sehlyter. Hr Dellden, som, efter Hr Schlyters påståezde, enkannerligen vill grunda sin ära att vara historisk, uppå omsorgen af de gamla kapitelrubrikernas i 1784 års 1lsg oförryckta bibehållande, har neniligen, genom detta betänkliga attentat, kommit i en ganska svår kollision med Hr Schlyter, som icke vill tillåta någon att göra sig elofliga gån stigar öfver det juridiskt historiska fält, der han tror sig berättigad, att ensam styra och ställa, såsom den der icke ailenast besörjt omiryckningen af några gamla lagar, med kapitelrubriker och orthografi af vida högre ålder, än de, hvilka Hr Dellden tagit under sitt beskydd, utaw ock, i en liten skriit om Laghistoriens studium, alldeles nedergjort skolans tilltagsne motståndare, det spekulativa förnufiet. Hr Schlyter, som nu en tid hvilat på fordna kämpadaters tveiydiga lagrar, synes väl genom detta nya utfall, egentligen haft för ändamål, att få mot Hr Dellddn urladda sitt, under hvilan åsamkade, öfvermått af galla, men dock, välföorståendes, ej förglömt att på samma gång illustrera sine egne historiska bemödanden med en magisk belysaing, i hvilken mening He Schlyter utan tvifvel äfven, i en omsorgsfullt inflickad not, gifvit den Svenska allmänheten tillkänna, att han utt den hår ilandet föga tillgangliga kritische Zeitschrift fir Rechtwissenschaft und Gesetzgebung des Auslandes afgfvit sitt yttrande öfver de nya lagförslagen, hvilket naturligtvis skall innehål!a resultatet af all den visdom, bistoriska skolan, sådan den af Hr Schlyter är representerad, har att tillämpa på ett nytt lagverk. För at ådagslägga i hvad måtto Hr Schlyters bemödanden i denza väg öf.e:-tvraffa Hr Deilddens, skulle vi tillstyrka den senare, att, genom en öfversättning rikta Svcoska Juridikens liiteratur med nyssnämnde uppsats, som trohgen, att döma af Herr Schlyters äldre bedrifier i samma tidskrif:, sprider en ny glaus öfver hans historiska grundlighet, och visar den exceniriska banan af hans schematiserande inbillningskraft, Fr sssmmssmmemmstansnanae