Aftonbladet – 11 maj 1836, sida 3

(Iusänd:i.) ETT LITET NOTABENE TILL HAR SCHLYTER OCH DELLDEN, ANGÅENDE NYA LAGFÖRSLAGET. Uti den tvist som biäfvit törd emellan Redaktioneine l af tidningane Aftonbladet och Svenska Minerva, angål ende värdet af de aya Svenska Logförslagen, har redaktionen af förstnämnde tidning, till rät:färdigande af sin uppgift, att samma fö:siag blifvit i ganska minga delar erkändt, så väl af de insigtfullaste inom landet, som af främmande rättslärde, såsom mästerligt, åberopat Etats-BRådet Orsteds arkiv for Retsvidenskaben og dess användelse, hvarest 27 kap. i Svenska Civil lagförslagets rättegångsbalk finnes aftryckt. Då Conferens-rådet Örsted likväl icke skall gilvit något bestämdt omdöme öfver berörde del af lagförslaget, har Minerva å sin sida ej kunnat erkänna, att Aftonblads redakto nen haft, 1 Örsteds åberopade skrift, något stöd för sin ovannämnde uppgift: — Som Aftonblads-redaktionens uppgift icke dess mind e eger sin riktighet, gifver denna tvist anledning, att tillhardagå med den upplysning, att den afdelning af det nya lagarbetet, som innefattar förslag till strafflag, för närvarande utgör föremål for kritiska bearbetningar af Tysklands jurister, och att en af do utmarktare ibland dem, Juris-Professorn vid universitetet i Breslau J. Fr. H. Abegg redan förlidet år från trycket utgifvit en detai!lerad kritik der öfver, hvilken slutar med följande generella omdöme ). Kaste vi ännu en gånz, vid slutet af danna granskning, en blick öfver det belz, så företer sig följande. Förslaget är genom sin enkelhet, genom det ofverallt framlysande sträfvandet, stt, på ett af tidslynnets ståndpunkt bestämdt sätt, förena Rättvisans och Mensklighetens fordringar, genom systeme:s åskådlighet och redaktionen af de särski!dta bestammelse;na, att anse Psåsom ett af de märkvärdigaste phenomener inom kriminal-lagstiftningens gebit under närvarande tid. Visserligen fiuner man, vid en noggrann jemförelse, att de talrika arbeten, för hvilka vi stå i förbindelse hos vår tids lifligare forskning inom ve:ecskapens och lagstiftoingens område, kommit författarne till pass, och af dem flitigt blifvit begagnade. Men härutinnan ligger så mycket mindre någon förebråelse, som en dylik med fullkomhg rättvisa skulle drabba ett mosatt förfarande. När det är fråga om rätt och rättvisa samt ett helt folks deraf beroende lycka, då bör man .j soka den möjliga äran af att vara originel — ofta i sig sjelf tvetydig -—— på bekostnad af en redan erkänd och för ögonen liggande sanning. Denna sacnirg är, såsom vi ofta vid andra tillfällen anmärkt, icke föremål för en lycklig tillfällighets påhittighet — den gör sig och sina i serskilda sferer representePrende individuer gällande under tidens lopp uti de mest olikartade former, och såsom ett förenadt resultat af alla århundradens och folkslags gemensamma arbete, och det ar en pligt att erkänna den, upltaga den, hvarhelst den ock må uppezbara sig — och ur hvad källa den må härflyta. — Att med omisskänneligt nit hafva velat och ull större delen uppnått detia mil, är hos kommissionen en förtjenst, hvilken är så mycket större, som begagnandet af de bidrag, andra länder, serdeles Tysklard, kmunat, måste halva varit förenadt ?med minga svårigheter. — I öfrigt saknar förslaget ej heiler originella och utan tvifvel, med hänsigt till de konkreta behofven, väl afpa:sado bestämmelser. Betta erkännande, som med rätta tillkommer arbetet, borde likväl icke afhålla frin, utan gjorde det fastmera till phgt, att frimodigt andraga åiskilliga sig Pföreteende betänkligheter, elier stt åtminstone i korthet antyda dem, för at uppmuntra till en fortsatt Ppröfning. PÅtskilligt var ett anmärka vid de allmänna, så väl Psom vid de seskilda bestämmelserna till form eller inrehå!l, äfversom vid sjeliva systemet och de upp) Det är bekant, att Svenska och Noirska Lagkumitgerna gemessamt utarbetat förslag tll strafflaser för Sverge och Norge, samt att desse förslag endast ee AA aa -. en 2 sv 1 DM nm OO