Aftonbladet – 10 maj 1836, sida 2

OM REPEESENTATIONS-FRAGAN. 2:dra Artikeln. (Slut. fr. N:o 88.) Sisom den hufvudszkligs: olägenbeten af allmänna val, anför Hr Professor Grubbe, att de öppna ett vidsträckt fält för korruption och obehöriga inflytelser, och att de vanligtvis blilva föremål för en ytterst baftig och förbittrad parustrid, i hvilken det för ingen del är afgjordt, att den största förtensten altid behåller segern, Hr Professorn har medgifvit, att dessa vådor ej heller uteslutas genom den motsatta valprincipen, ståndsvis, men ban anser dem likväl icke yttre sig i samma grad. För att vederlägga det skäl för ståndsvalens företräde, som Hr Professorn Grubbe hemtat från nu znförda omständigheter, behöfver man alldeles icke neka det af: Hr Professorn uppgifoa faktum. Felet ligger deruti, att Hr G. i vår tanke förbisett, att just der, hvarest korruptionen vid representantval efter allmän valprincip visat sig störst, nemligen i England före perlamenisreformen, bar sådant skeit derföre att val-lagen ojemut fördelat re presentarternes tillsättagde, och lagt et oproportionerligt inflytande i de större jordegarnes nänder. Långt ifrån derföre, att korruptiozcen uppstått såsom en följd af sjelfva principen, är det just bristen och felaktigheten i nämnde princips tillämpning, som varit crsakerna dertill. Om åter på de ställen, hvarest, genom den allmänna velprincipens tillämpning, folkets tänkesätt får ett fullkomligt utrymme att uttrycka sig, valen skulle blifva föremål för en mer än vanligt liflig eller till och med häftig polemik i tidningarne och tvister i umgängskretsarne; så ligger väl orsaken just deruti, att valförrättningsarne utgöra en den aldravigtigaste af folkets angelägenheter. Sjelfva hfligheten och häftigheten utgör då ett bevis på en lefvande allmän anda, som hvarken bör blifva föremål för förundran eller klander, och vi hemstålla huruvida icke, på sätt 1 det uti Fredagsbladet citerade yttrandet på Riddarhuset blifvit anfördt, det fortjente något efiersinnande, hvilketdera är mer önskvärdt, avlingen att en nation omfattar med lifighet och spändt intresse frågan om sina representantval, eller att såsom hos oss, under nuvarande former, hedern att vara folkets ombud skall anses för ett sådant noll, att valmännen i städerna ofia knappt med det största besvär . äro i stånd att finna någon, som vill åtaga sig befattningen. Er sådan likvöjdhet för ett af de vigtigaste kall som kan existera i ett samhälle, medan de ifrigaste omsor