Aftonbladet – 5 maj 1836, sida 2

rr Det talas redan alla dagar om Friherre E. Lagerheims snara afresa till dess blifvande ministerplats i Köpenhamn, men ännu är ingen Ofver-post-direktör nämnd i hans ställe. Efter konseljen näst före den sista, har emellertid omtalats ännu en tillkommen aspirant till embetet, som de närmare underrättade påstå skall hafva fullt ut så stora förhoppningar som någon annan, nemligen Maioren vid Lifgardet tll häst, Kammarherren och Ofverste-löjtnanten Friberre von Stedingk, son af Fältmarskalken, H. Ex. Grefve von Stedingk: Det är en egenhet med Öfver-post-direktörsplatsen, att den nästan ifrån äldre tider tillbaka har ansetts såsom ett slags sinekur eller representationsembete, vll hvilket snart sagdt hvilken som helstansett sig kompetent.: Ingenting vittnar mera om huru litet man gjort sig reda för sakens verkliga beskaffenhet, än en sådan åsigt. Om reformer, förbättringar och nya inrättningar, kraft, ordning och vigilans erfordras i någon gren af statsbestyret, så är det visserligen i denna, hvars ändamål: är att befordra hastiga och täta kommunikationer, och att så uttänka deras kombiration med hvarandra, att detta ändamål vinnes med minsta möjliga kostnad och betungende. Flere berömliga anstalter hafva de sednare åren blifvit gjorda till sådana förbättringar i detta hänseende, särdeles. umder den tiden Statssekreteraren Skogmsen förestod platsen, — det vore orattvist att vid detta tillfalle förbigå detta med tystnad; — men huru oändligt mycket återstår icke ännu? Utan att räkna de behof som förete sig till vinnande af mera skyndsamhet i brefposten, så länge det kan dröja längre att få svar på ett bref emellan vissa orter i Sverge, än ifrån Paris, eller till och med ifrån gränsen af Spanien, så återstår det dessutom att helt oeh hållet skspa en peketpost; vidare en skillingspost inom -hufvudstaden, hvilken skulle leda till mycken lättnad och tidsbesparing; att organisera ett diligensväsende, och slutligen att etablera en formansimrättning, motsvarande de Tyska, eller den Fransyska ?roulagen, med hvilkas tillbjelp man i dessa länder kan få äfven gröfre och tyngre varor transporterade från ett ställe inom landet till hvillet annat som belst, utan annat bekymmer än att betala irakten. Alla dessa saker kunna, som hvar man latt inser, redan hvar för sig erfordra sin man; och om också icke alla kunna egentligen anses tillhöra statens postinrättving; så höra de dock alla omedelbart till kommunikatiopsanstalterna. De ega så-ledes. onekeligen gemenskep med postväsendet, och det vore; åtminstone önskligt att få en Öfver-postdirektör med vilja och kraft, att göra något för dem. Saknaden af goda offentliga kommunikationsanstalter ar också nästen könbarare i Sverge än annorstädes, både för de stora distanserna och i anseerde till våra långa vintrar. Det är derföre, som vi tro, att OfverPostDirektörsplatsens tillsättande är af långt mera vigt än man vanligen föreställer sig, och som det vore lyckligt, om Regeringen, med åsidosättande af alla konsiderationer, till detta embete valde en man, som redan samlat någon erfarenhet och ådagalegt urskiljning i de affsrer, som dermed hafva ngemenskap. Såsom vi nu engifvit det, betraktas också chefsplatserna för postverken i andra länder. Vi erinra ossi detta ögonblick, hvad en af samtidens största författare, Edv. Lytton Buller; hvars öfverlägsna tsleng nyligen bhfvit så rättvist upphöjd i en utförlig artikel i Statstidningen, yttrat i detta ämne, uti företelet till tredje vpplagan af sitt verldsbekanta arbete: England och Engelsmännen (Ezgland and ihe Epvglisch)i spledning af den tillsättning, som för ett par år sedan egde rum of chefen för Postofficie departementet. Denra artikel utom den förtjenst i stilens hebag och eit strängt logiskt 1äsonnemang, som utmärka allt hved den mästerliga författaren skrifver, är i vissa fall så tiljämplig äfen här, att vi icke kunna neka 0s5 det nöjet att med;delu. ett utdrag deraf i öfversättning. Det är egentigen såsom ett exempel ;bland fiera, på den ivflytelse iden Engelska eristokratien äpnu efter reformbillens genomdrifvande utöfvar, och den svaghet som Engelsmännen af gammal vana hafva för namn och iikedom, som ål. 9 en fråga OM Postchefsnlatsen. Me