Aftonbladet – 4 maj 1836, sida 2

detta svar, för rälivisan skull, också får rum i Aftonbliedet Om den anoryme Insända: en endast äskar underrättelse angående ifrågavarande brottsmåls fortgång, och i sådant:fal! vändt sig till mig hade ban der m genast erhållit upplysning, ehuru det icke varit någon slags skyldighet; men d han med sin artikel hade ansan afsigt, nemligen att sm äda, var dertill valda tättet visserligen det bästa, emedan upp: gifterna åtminstone kunde få gälla till verkliga förhållandet blef kändt. Så väl detta svar — hvarigenom jag anser mig fullstän: digt kunna visa, att hvarken jag, eller någon avnan än Börje Nilsson sjelf, och den laga rättegångsordningen, varit vållande att stockstraffet ännu icke kunnat verkställas — som Insändarens tillkännsagifvande att Redaktionen af Jönköpings tidning vägrat att intaga art i dess blad, torde förvissas hvar och en som lemnade någon uppmärksamhet åt saken, att endast mindre goda skäl legat till grund för Insändarens högst cbefogade anmärkningar och reflexioner, emedan i annat fall, ingenting varit lättare för horom, än att underrätta sig, antingen af mig, eller å Linets Vällofl. Landskansli om målens tanpdläggning och fortgång, hvarmed det sig nu på följande sätt förbåller: Höglofl. Kongl. Götha Hofrätts bifogade utslag vissr, att Börje Rilssons stockstraff, efter 2:ne återförvisningar af målet, af Kongl. Hofrätten ådömdes senaste gängen den 17 nästl. Nov:mber; äfvensom, att öfver :talade och beviste fylleribrottet för 5:te gången, i sammanhang derv ed blifvit lagligen dömdt. Och att målet för närvarande hvilar oafgjordt i Kongl Maj:ts Högsta Domstol, kan jag icke betvifla, cmedan jag uyligen afgifvit förklarivg i antelning af Börje Nilssons derstädes anförde undercäniga besvär öfver Kongl. Hofrättens utslzg. Jag har nu bevisat, att den pyfikne Insändaren gifvit sin art. anstrykning med oriktig färg; och cm han nu äfven sjelf fö mådde uppfatta sin begångna förseelse genom den otillbörliga tilltagsenheten, att i en Tidning på blotta suppositioner, smäda och gö:a beskyllningar, utan att känna rätta förehållandet, vore det ganska väl, emedan det kunde lända honom till förbättring 1 fall ban icke ännu förlorat hederskänslan. Rörande opinionen i orten fordrar grannlagenhet, att ingenting annat yttra, än att jag sjelf är fuilkomligen nöjd med den, sådan den är hos hederligt folk, och beträffande Insändarens åter, så är den utan all betydenhet — Som Insändaren också yttrar, att han blott genom det förmodade förhållandet lätt kan öfvertalas att tro, det polisen i synverhet i Vestbo de sednare åren stått på svaga fötter; så för alt förekomma detta öfvertalande. och på det något ogrundadt sqvaller, af honom, derom ieke må utspridas, anvises Insändaren till Vällofl. Landskanslietsjoch Lofl. Häradsrättens saköres längder för de senare 15 åren, hvilka torde bevisa mutsatsen. I fall Issändaren skulle ba något vidare att anföra, antingen argående det mycket omskrifna stockstraffet, eller dettajsvar, armanas han att bortiägga anonymens larf, hvarförutarm jag icke vidare besvarar någon ytterligare art. i ämnet. Slutligen nämnes, att om Insändaren förr eller senare kommer i samma belägenbet som den ifrågavarvnde Bonder, är jag öfvertygad att han sökte samma tidsutdrägt med stockstraffets undergående, som denne gjort, och hvar-, före bvarken jag, eller någon annan kunde anse Insändaren vara större syndabock än han annars verkligen kan vara. Forsheda d. 20 April 1836, N. G. Samsje. Det i ofvannämnde skrift åberopade utslaget af Kongl. Görha Hofrätt, har blifvit, till bestyrkande af de gjorda uppgifternas riktighet, bifogadt, och är af den 17 Nov. 1835; och bestyrkeri allo Kronolånsman Samsjoes uppgifter, hvarför det lärer vara öfverflödigt att här aftrycka detsamma.