Aftonbladet – 4 maj 1836, sida 2

FA (A.S an ( nl deln ensemt bifoll den enhälligt, på uppmaning af framAA oo öpPeSen Vvarlt mig anlortrodd, iailer al sig sjeli, ehuruväl jag derjemte anser mig med full visshet kunna försäkra, att efier min öfvertygelse äfven före denna tid förhållandet varit föranledt. af samma bevekelsegrund. i För att undvika en cnödig vidlyfughet får jag hänvisa insändaren till den motion, som af mig under sistfärflutne riksmöte väcktes, och som igenfipnes i Ridd. och AdclIns protokoller af den 24 Febr. 1834, 2:dra delen pag. 117. — en motion föranledd af Konungens Nådiga Proposition till Rikets Ständer att, medelst öfverflytfning på allmänna indragnings-staten af de 4561 Rdr 12 sk. bko, som ännu uppbars af den återstående Drabant personalen, bereda en möjlighet att utan nytt anslag åstadkomma en förbättring i Lifbeväringsregementets vanlottade löningsvilkor, helst dessa medel skola med tiden, i alla händelser komma regementet till godo. — Jag förmodar att då insändaren tagit kännedom. af de detaljer motionen innefattar, och dymedelst erfarit att efter skedde afdrag (de personela dock ej beraknade) behållna löner utgöra för en: Kapten . . . . . Rdr B:ko 260 25 3. Löjtnant rr ev. — 212 13. Und. Lojtnant es — 202 37 2. mera ej skall behöfvas, för att förklara orsaken till en, jag medgifver det gerna, ovanlig och för den om förhållandet okunnige — till misstankar ledande afgång. — Skulle insändsren sakna tillgång till dessa Protokoll, kunna de hos mig bekommas, som dessutom med beredvillighet skall lemna alla de upplysningar för ötrigt kunna åstundas, i den händelse insändaren skulle anse för godt lemna anonymen. Sedan Janaari 1833 då regementsbefälet af mig öfvertogs, hafva 12 officerare lemnat regementet. Och dessa voro: 2:ne Kapitener, pensionsmässige — en befordrad tiil förmånligare tjenst — en transporterad på annat regemente — en stod som blott placerad på regementet — 3 afgått genom tjensteoch lönebyten — samt 4, för hvilka möten och tjenstgöringen i deras egenskap af landtbrukare var besvärande, tagit afsked utur krigstjensten. — Att likafullt lonernas otillräcklighet, till deras afgång varit det verksammaste motivet, är det faktum jag ej fruktar bestridas mig af de af gångne. — Jag vill blott anföra ett exempel, tillräckligt talande för öfrigt. En af desse officerare, en Underlöjtnant, som var näst den äldsta i sin grad, bytte sig till annat regemente, der han oansedt sina nio tjensteår som officer blef den yngste på stat inom samma grad — dock i alla händelser belåten med sitt öde, emedan han åtminstone egde visshet att der en gång komma uli kapitensgraden, lönen något så nära svarade mot behofven. Jag bör för öfrigt tillägga att nästan alla dessa officerare med förmäns och kamraters saknad lemrade regementet, ett bevis åtminstone, om det skulle erfordras, att ingen Bisons hknande jagt varit skälet till deras afgång. — : Insändaren säger att lönernas otillräcklighet varit en hvar känd innan inträdet vid regementet — obestrideligt sannt — men ända till slutet af sista Riksdag, har Officers-korpsen smickrat sig med det hopp, att då hela den öfriga armeen, vid de förutgående, erhållit löneförbättringar, äfven dess tour en gång skulle komma, och den ej mera fortfara att ensamt behandlas som en Paria Kast. Detta hopp har dock på ett kännbart sätt blifvit sviket; 3:ne Riksstånd afslogo, med åberopande af Stats-Utskottets betänkande om bristande tillgång, Konungens Nådiga proposition i ämnet. — Ridd. och Alidne Grefve A. O. Cronhjelm, som jemte Herr Dalman om. fl. klandrade Utskottets betänkande i) denna del. — Man bör derjemte ej förbise, att oberäknadt det ungdomen gerna ser sakerne från deras ljusa sida, Underlöjtnantslönerne jemförelsevis äro de bästa vid regementet, då deremot Löjtnants och isynnerhet Kapitenernes sakna, jag säger det utan omsvep, all billighetsgrund, i synnerhet om man vill besinna att det är inom denna sistnämnde grad, som de flestas karier slutar. Huruvida för öfrigt jag och mina kamrater vetat uppfylla våra pligter, och om en sann och allvarlig di. sciplin är inom regementet rådande, tillkommer ej mig att afgora --jag vädjar dock med lugn i detta fall till förmärs och sakkunniges omdömen; och kan försäkra att officerskorpsen skall hädanefter som förr, med oförminskadt nit, veta uppfylla sina pligter mot Konung, Fäderresiand och Medborgare, samt i detta medvetande söka twösta sig öfver eblida bedömanden och andra måhända ofta nog bekymmersamma enskilta förhållanden. Slutligen aflägger jag till Insändaren min verkliga tacksägelse för den anledning han gifvit mig, att offentbgen iörklara sörbållanden, som kanske hos flere med honom gifvit anledning till enahanda misstankar; — äfvensom för det ytterligare skäl han gifvit mig att vid ett kommande riksmöte yrka på en löneforbättring, nu åa? 2