Aftonbladet – 3 maj 1836, sida 2

had na RNRN NR ee Redaktionen erhöll med Söndagsposten en fortsättning af protokollerna i målet angående det begångna öfvervåldet på Boktryckaren Lindh i Örebro. Detta protokoll är redan så gammalt, som af den 8 April, hvilket tyckes visa, att protokollernas uppsättning vid Kamnersrätten i Örebro icke sker med förhastande. Vi anse icke af serdeles intresse för läsaren att meddela denna fortsättning in extenso, emedan den, utom några anmärkningar vid protokollsjusteringen af ingen vigt, endast innehåller tvänne nya vittnesmål. Det ena är af en Assessor Wilson, som berättat, att han å den förut omvittnade aftomen spisat i inre matrummet, hvarvid han förnummit buller vid dörren, och på tillfrågan fått veta af Borgmästaren Ålund, att Hr Lindh dit inkommit, samt sedan hört yttras, utan att kunna urskilja af hvilkem, att Brukspatron Lindh gjort sig förtent af stryk, åfvensom att förlåtelse antngen skulle begäras eller vore begärd, att det kunde varit i ett fullt tillstånd han sårat Herrarne, att sedermera, såsom de öfrige förut vittnat, slag utdelats, samt ait vittnet, så snart han kupnat komma ut, begifvit sig i det yttre rummet med det som varit qvar på tallricken af hans matportion. Det andra vittnet var en hussar vid namn Sahlin, som berättat, att under det ban, som om aftonen skulle ifrån spektaklet skjutsa en mamsell Wetterberg, i afbidan på hennes nedkomst, uppehållit sig i porten till Societetshuset, hade först flere hussarer, och sedan åtskillige af officerarne, bland hvilka Sahlin bestämdt igenkänt Grefve Löwen, nedkommit derifrån; att de öfrige officerarne stannat högre upp i trappan, men Grefve Löwen icke förr än antingen i sjelfva porten eller på nedersta trappsteget; att så väl Grefve Löwen, som öfrige Hrr Officerare uppehållit sig der en god qvarts tid, och att de samtalat med hvarandra, dock så tyst, att vitteet ej kunnat höra något deraf, samt qvarstått sedan, efter vittnets förmenande, nästan alla andra lemnat spektaklet, och äfven efter det vittnet hade åkt sin väg med den ofvannämnda mamsellen. Åtskillige bland de å föregående rättegångsdagen såsom vittnen afhörde officerarne tillade nu till deras i protokollet upptagna vittnesmål bestämdt, att Grefve Löwen flere gånger hade anmanat Bokiryckaren Lindh bedja om förlåtelse ) Kärandens rättegångsbiträde, Hr Landskanshsten Falek anhöll att desse vittnen å nyo måtte blifva hvar för sig hörde i anledriing af de upplysningar i målet, som vunnits efter förra förhöret; men detta vägrade rätien genom utslag, dels på den grund, att de redan, tillsporde om någon öfverläggningangående våldet på Lindh föregått Grefve Löwens handling, dertill bestämdt svarat nej, samt hvar för sig förklarat, att de icke egde några ytterligare upplysningar att meddela, dels också på den grund, att saken i följd af käromålets rubricerande komme att. till Öfverdomstols afdömande hänskjutas. Grefve Löwen och Byttmästaren Wesifeldt inlemnade å nyo hvar sin skrift, men hvilkas innehåll vi ej känna, emedan de icke medföljde den oss tillsända afskriften af protokollerna. ) Enligt alla de sammanstammande omdömen vi hört, likasom efier vår egen öfvertygelse, ligger i detta försök att vilja tvinga en annan att bedja om förlåtelse för en förment förolämpning, utan att den förment förolämpade (som efter hvad det synes, egentligen lärer varit en gradpasserares mössa) varit närvarande eller förolämpningen bevisad, någonting lika upprörande och opassande, som i det påföljande våldet. mr I RO VOÖOUÖUOmP—Sedan det Linhdska målet numera synes vara utage