gå in på upphäfvande af de hittills varande municipalstyrelserne i städerne, hvilka äro sådane, att de till och med icke af Tories kunna försvaras; men när fråga blir om dem, som skola sättas i stället, då ser man att det icke är någon förbättring i städernes styrelse, som ligger Tories om hjertat, utan blott att hindra katholikerna ifrån att vinna något inflytande vid tillsättandet af dessa styrelser. Derföre föreslår nu Lord Lyndhurst i likhet med hvad Peel och Lord Egeston föreslogo i Underhuset, att utnämnandet af municipalstyrelserne måtte lemnas utes!utande åt regeringen. — I fall städernes inevånare sjelfve finge välja sina styrelser, så förmenar den lärde ex-kanslern, att hvarken någon god förvaltning eller opartisk lagskipning vore att förvänta. De konservative förlorade allt iaflytande, och OConnell och hans anhang blefvo de, som egentligen kommo att styra i städerne, hvaraf naturligtvis skulle följa allt ondt; och slutligen upplösandet af föreningea mellan England och Irland. Billen erhöll väl i Öfverbuset andra läsningen; men af Lyndharsts yttranden ser man, att meningen är att stympa och förderfva den i komiteen. — Det är den egenthgen fanatiska fraktionen af Tories, som åtagit sg detta värf, Wellington och hans vänner gilla icke Lyedhursts plan, och deltogo icke heller i debatten. I Underhuset har åter varit fråga om en revision af pensionslistan. Hr Harvey ville att en specialkomite skulle nedsättas, för att yttra sig öfver hvarje pension serskilt, huruvida skäl förefunnits till dess beviljande, och om den, med afseende på pensionärens ekonomiska ställning, ännu ytterligare borde fortfara. Denna proposition understöddes kraftigt af Hume; men ministrarne, som ännu icke lära våga att gå Tories och hoffolket så nära på lifvet, som att röra vid deras pensioner, satte sig emot förslaget, hvilket alltså förkastades med 268 röster mot 146. Hr Stewart hade föreslagit en adress till kronan, att en diplomatisk agent måtte afskickas till Krakau. Lord Palmerston ansåg en sådan tgärd för närvarande icke vara lämplig, och andra ledamöter trodde, att den icke skulle tjena till anaat än att onödigtvis reta Ryssland, i hvilken åsigt Huset tycktes instämma, hvarföre Hr Stewart återtog sin motion. Rustningarne i örlogshamnarne fortfara med största ifver. En mängd matroser strömma till, för att taga värfning. I Portsmouth utrustas ytterligare ett 84-kanonskepp och en fregatt. Den bekante Amiral Napier, som förstörde Don Miguels flotta, lärer få ett kommando. Andteligen har den stora Oranielogen i Irland tagit sitt förnuft till fånga, och efter tvenne dagars ytterst liflige debatter, med en majoritet af 20 röster, beslutit att upplösa såväl sig sjelf, som alla filialloger i Irland. Prinsens af Oranien förestående resa till England omtalas nu äfven af Lonrdonbladen. Han kommer att åtföljas af tvenne af sina söner, Alexander och Wilhelm Fredrik, hvilka ban ämnar lemna vid någon af de Engelska universiteterne till fullbordande af deras uppfostran. Ytterligare hafva 700 man truppar blifvit afskickade till norra Spanien, för att bistå Cordova mot Carlisterne. Portugal. Enligt underrättelse från Lissabon hade Prins Ferdixand anländt dit den 8 April, och formälningen skulle följande dagen ega rum. — Det dekret af Hr Campos, sem vi förut omnämnt, hvarigencem han uphäfver det förra beslutet om 5 procents ebligationernas förvsndling till 4 procents, har väckt så allmänt missnöje, att hsns kolleger ändteligen förmått honom sjelf inse nödvändigbeten af sin resignation. Hsn hade således verkligen afgått och Krigsministern Hr Loureiro provisoriskt emottagit fnansportföljen. — Det troddes, att Grefve Lauradio som åtföljt Prinsen, skulle få updrag att bilda ett nytt kabinett. — Från Rom berättas, att Don Miguel, som redan förlidet år ingått i ett andeligt brödraskap, derstädes på skärtorsdagen förrättat fottvagningsceremonien å pilgrimerne, och utdelat en mängd ordnar och titlar åt flera af sina snhängare, som förblifvit bonom trogna. Den förra berättelsen om hans bortresa från nämnde stad lärer således ha varit förhastsd. zu Pohlen. Osterrikiska General-Fältwaktimästaren Traunsteinburg, befälbafvare för de tre skyddsmakternes troppar som besatt Krakau, har utfärdat en kungörelse hvari han tillkännagifver att dessa trupper skulle evakuera stadens område endast med qvarlemnande af så stor styrka, som behöfdes för den dagliga tjenstgöringen samt för lugnets och ordningens bibehållande. En ler min af åtta dagar bestämmes såsom sista tiden för alla dem, hvilka borde lemna fristaden; de få aftåga öfver Podgorze och hotas, om de träffas efter nämnde tid, med att utlemnas till de regeringar, de tillhöra. Derjemte åtvarnas innevånarena att icke undandölja nådan of Ida Hhamnnlksta Från me so LI oas, an OA