Aftonbladet – 28 april 1836, sida 2

Herr Sällström uppträdde i går för första gången i Don Juan och helsades, vid sitt inträde på scenen, med de lifligaste bandklappningar, och bravorop. Efter spektaklets slut framropades han, och desra ceremoni hade den icke aldeles vanliga utmärkelsen, att hela publikea qvarstannade, ehuru länge det dröjde imnan ridån gick upp, och att ropen hördes från nästan hela salongen, icke blot från femte raden; som eljest stundom brukar vara fallet. Hr Sällström tackade älven denna gång med ett htet tal på vers, hvari han förklarade att han, för en sådan vält vmsthelsning, kunde försaka Italiens himmel. Hvad slags välgörande verkan denna utofvat på honom, böra vi emedlertid efter denna första representation, icke afgöra. Aut han ej samlat hull är säkert, afvensom att hans deklamation vunnit. Om rösten deremot också gjort det, kan vara mindre säkert. Efter hvad vi tyckte, röjles en lindrig darrning vid hvarje uthållande ton, den fordaa friskheten var icke fullt återkommen och intonationen icke alltid säker. Men som sagdt är, denna första debut är icke någon måttstock för omdömet. De känslor, som måste röra hvar och en vid återkomsten till föderneslandet och den fordna omgifningen, kunna ej vara utan inflytande på artistens själ, och den skakning denna undergår, äfvensom ovanan vid scenen måsie verka på rösten. Om det likväl för en svag helsas befästande är det alldraklokaste att, efter ett års wvistande i ett varmt klimat, återvända till vårt kalla luftstreck i början af den hos oss så farliga våren, och att genast efter återkomsten uppträda i en så tröttsam rol som Don Juans, detta må tiden och lakarne afgöra. — Huset var redan middagstiden utsåldt. H. M. Drottningen och D.D. K.K. H.H., Krooprinsen och Kronprissessan bevistade spektaklet.