betalning af en till Konsul Bergemann i Stettin utgifven skuldsedel å 150 R. Pr. kurant. Hr von Schantz anmärker i dessa påminnelser emot innehållet af kamraternas förklaring, hufvudsakligen: att det deri omnämda rykte som i December månad skulle hafva spridt sig om konsul Bergemanns skrifvelse, varit för Hr von Schaniz aldeles främmande, ända till sista dagarna af året, och att skrifvelsen blifvit hunom först meddelad vid sammanträdet d. 7. Januari. Han önskar derföre närmare upplysning, hvilken framfört till kamraterna detta rykte, jemte konsulns bref (det sednare skedde, som bekant är, genom Contreamiralen Grefve Cronstedt); och faster sig dervid, att ett sådant meddelande till kamraterne skett innan Hr v. S., som saken angick, sjelf fick kunskap derom. Förklaranderne hade vidare uppgifvit, att Friherre Knorring aldrig tillställt någon sammankomst, för att i Hr v. Schantzs frånvaro undersöka och bedöma hans förfarande, och att sammanträdet d. 7 Januari skett endast för att af Hr v. S. erhålla upplysning, huruvida innehållet af Bergemanns bref vore grundadt. Häremot anmärker Hr v. 5., att förklarandernva lära förbisett att ett sammanträde utan hans vetskap verkligen egt rum d. 3 Januari, och anser dem icke kunna förneka, att den nu ifrågavarande affären äfven då varit föremål för öfverläggningen. Vidare nekar Hr v. S. aildeles att han, på sätt i förklaringen uppgifves, till kamraterna gjort någon fråga, om de ansågo hans behandling af skuldaffären vanhederlig, hvilket skulle föranledt svaret ja. Hr v. S. säger jemväl att han icke hört Friherre Knorring till honom ställa den frågan, huru Hr v. S. sjelf ansåg affaren böra behandlas. Deremot itererar Hr v. 5. sin uppgift at: stämningen, angående Grefve von Platens opinionsyttring, och förklarar bestämdt det han icke framställt någon önskan om tid till enskilda affärers rangerande, samt att detta lika litet blifvit nämdt af någon annan. Icke. mindre bestrider Hr von S. uppgiften i förklaringen, att det senare sammanträdet, som egde rum den 24 Januari, eller hvad han vill minnas, rätteligen den 29, varit äskadt af Hr v. S. sjelf i det till Grefve Cronstedt uppgifna ändamålet, att erhålla ännu en opinionsyttring af graden, efter hvilken han sedermera skulle rätta sitt handlingssätt. Detta sammanträde, säger Hr v. Schantz, hade i stället af honom flere gånger begärts, i afsigt att meddela kamraterna dess vid första sammanträdet lofvade bestämda beslut, och denna uppgift anser han kunna styrkas genom flere hans skrifvelser till Friherre Knorring i ämnet, i händelse de infordras, äfvensom genom innehållet af det skriftliga anförande han afgifvit den 19 Januari.