Aftonbladet – 27 april 1836, sida 1

OM BEHOFVET AF EN LITEN REDAKTIONSFÖRÄNDRING I 17 f.: REG. FORMEN. Så väl den nu senast skedda, som tilläfventyrs en och annan föregående utnämning till återbesättande af lediga platser i Högsta Domstolen,-Jeder naturligtvis tankan på 17 f. Re.eringsformen, som handlar om sammansättningen af denna domstol. Enligt denna Q. skall Konungens domsrätt uppdragas 12, af henom utnämnde lagkunnige män, 6 frälse och 6 ofrälse, hvilka fullgjort hvad författningarne föreskrifva dem, som uti domare-embeten må nyttjas, samt i sådana värf ådagalagt insigt, erfarenhet, och redlighet.? Då vi taga oss friheten bemställa, om icke en förändring i denna redaktion vore behöflig, och dertll hemta anledningen från ett par utnämningar i senare tider, så må det tillåtas oss erinra att afsigten icke är att yttra ett klander. Vi vörda tvertom Konungens beslut, och anse både möjligt och troligt, att det grundat sig på bästa öfvertygelse vid valet emellan de aspiranter, som varit i fråga, samt sålunda möjligtvis varit en ren nödvändighet; men just detta är anledningen, hvarföre vi skulle tro en redaktionsförändring i besagde 6. nödvändig, bestående deri, att, i stället för orden sex frälse oeh sex ofrälse, sätta orden: hvaraf minst sex ofrälse. Med all aktning nemligen för samilige ledamöternas af Högsta domstolen redlighet och goda vilja, lärer likväl de fleste, som äro närmare bekanta med saker och personer, dela den tankan, att det endast kan vara en stor brist på tjenliga ämnen inom den frälse klassen, och tvånget att likväl nödvandigt valja inom denna klass, som gör att en man med de medelmåttigaste intellektuella förmö— genheter, och som på intet vis: utmärkt sig i domarevärf, kan komma i fråga till det högsta domareembetet. Denna åsigt understödjes äfven till och ned af ett arithmetiskt skäl. Ty om man besinnar först och frän.st hvilken ringa proportion adelsmännens antal utgör af folkmängden i landet, och sedermera att kanske niotiondedelar af de adelsmän, som hafva råd att påkosta sina barn en mera solid uppfostran, låta dem egna sig hufvudsakligen åt militära yrket, eller söka inträde vid hofvet, såsom utan all jemförelse nu för tiden de ginaste vägarne att vinna beford an ach göra lycka; när man deiefter afdrager alla de frälsensåns antal, som, inkomnei de civila embetsverken, äro af blotta omsorgen för sin lifsbergning hindrade från att poussera sig, och derföre måste stannapå lägre platser, samt slutligen ihågkommer att ibland de få återstående, som hunnit fram på den civila banan, pluraliteten heldre falkar på en Landshöfdingeplats eller en Statsrådsbeställning, ifall den dertill kan kompetera med sine milhtära medsökande, emedan dessa platser äro både långt mindre trögna och innefata en mera styrande verksamhet, som kan synas och lysa, än det arbetsamma och i det yttre mindre bemärktå men derföre icke mindre vigtiga domearekallet. Det är klart att om 17 , i stället för det bestämda antalet 6 frälse och 6 ofrälse ledamöter, stadgade minst 6 ofrälse, så vore det visserligen icke Konungen betaget, att ändock välja 6 frälse, och sannolikt behöfde man icke befara att icke bördens anspråk i allt. fall gjordes tillräckligt gällande här, likasom vid andra tillfällen, då man ser en greflig vapensköld sätta sig i bredd med beröfvade förtjenster. Det vore troligen endast för sådana tillfällen, då verklig brist vore för banden iblend den frälse klassen, såsom vi förmoda att händelsen varit denna gång, som styrelsen komme att begagna den större latitud, som härigenom, gåfves densamma. TI allt fall hoppas vi, att man i framställandet af ett förslag, som skulle gifva större utrymme åt Konungamakten, skall erkänna ett uttryck af opartiskhet ifrån en tidning, som vanligen anses för oppositionsblad. ——oe ooo ga fe an Chair han os tl SAL