Aftonbladet – 26 april 1836, sida 1

UTRIKES. . Att Rysslands aktier icke mera stå på samma fo i Konstantinopel som förr, har man redan någon tic kunnat sluta af åtskilliga omständigheter. Lord Dur hams besök derstädes förlidne höst, och Engelsk: ambassadören Lord Ponsonbys påföljande underhandlingar, hvilka lära varit ledda med stor diplomatisk skicklighet, synas omsider hafva öppnat Sultans ögon öfver verkliga beskaffenheten af den vänskap och det beskydd, som bjudes honom af hans Ryske granne. De betydande sjörvstningarne i England visa Porten, att den kan räkna på denna makts understöd i sina bemödanden att ercancipera sig från Rysslands förmynderskap, och man har redan, såsom frukt af Sultans förändrade sinnesstämning, sett honom utfärda en firman till Mehemed Ali, till fördel för Englands handel, och äfvenledes gynna Engelska kommunikationen med Ostindien genom ångbåtsfärd på Eufrat. Sammandragandet af stora truppmassor i Bessarabien, Paskewitschs afresa dit, och den stora verksamhet som flere månader rådt på örlogshvarfven i Sebastopol. och Taganrog, bekräfta tillräck. ligt att Rysslands inflytande i Konstantinopel sväfvar i fara, eller måhända redan är nära tillintetgjordt. Vi hafva redan i sista Fredagsbladet berättat hvad utländska blad innehöllo om en not, som Ryske ministern 1 Konstantinopel, Hr v. Buteniew, skulle å sin Herres vägnar hafva aflåtit till. Porten; och i tidningarne med gårdagspostena finner man åtskilliga utdrag ur detta dokument, hvilza vi härnedanföre meddela. Vi böra hkvist dervid näm. na, att ett par ministeriella Engelska blad betvifla ätt heten af denna not, emedan de ej föres.älla sig att ca Rysk minister skulle kunna tillåta sig ett språk, som mera passade, mot en Hetmann för Kossackerne, än mot beherskaren af ett ännu för sjelfständigt erkändt rike, och ej heller tro att Ryska kabinettet ännu deciderat sig för: en öppen fejd med Vesira Europa, hvilket nästan tyCkes böra vara fallet, om en not i sådane ordalag, som den ifrågavarande, verkligen blifvit afgifven. Som likval i närvarande stund, då det rustas rundt omkring oss, allt som har afseende på ställningen mellam Ryssland och Turkiet högligen intresserar, ha vi trott oss böra meddela det hufvudsakliga innehållet af den ifrågavarande noten, om hvilken icke blott 7 mes, utan äfven Morning Chronicles korrespondent i Konstantinopel talar. Man påminner sig, att den namnkunriga orationen till mumcipalitetet i Warschau, i början af flere tidningar förklarades för understucken , bland andra af Svenska Minerva här. Icke destomindre fick man någon tid derefter i sjelfva Journal de St. Petersbourg läsa, att den verkligen varit hållen. Det skulle således möjligen kunna hända, att Hr Buteniews not äfven om ett par veckor finge något dylikt videtur på tillförlitlighet. Huru härmed än må vara, så sammanstämma flere korrespondensartiklar från Konstantinopel deri, att Ryssland officielt beklagat sig öfver den aftagande vänskapen å Sultans sida, och hans Vexaude förtrolighet med England; men huruvida ordalagen varit sådane, som de förekomma i noten, kan deremot ännu . icke med tillförlitlighet bestämmas. Se här emellertid huru Rysslands officiella organ i Konstantinopel skuile hafva uttryckt sig: Hr Buteniew börjar med att omtala de förnämsta händelserne före drabbningen vid Koniab, lägger särdeles vigt på att Engelska regeringen då vägrade lemna Porten det bistånd mot Mehemded Ali, som Sultan begärdte, och erinrar om den skyndsamma och oegennyttiga hjelp, som Kejsaren af Ryssland då gaf Sultan 1 hans nödställda belägenhet, samt om traktaten i Chunkiar Iskelessi, hvilken afslöts d. 8 Jul 1833 mellan de båda hofven, före Ryska truppernes aftåg från Konstantinopel. Kabinettet i St. Petersburg, yttrar Hr Buteniew, har hyst den förhoppning, att Turkiska regeringen skulle bevara i tacksamt minne så utmärkta tjenster, att den icke skulle upphöra att erkänna det rena och ädla i Kejsarens afsigter, då han, i stallet för der fientliga sinnesstämning, som så länge ägt rum mellan de båda länderne, lemnade rum åt förhållanden af ömsesidig vänskap och :förtrolighet, grundade på en högtidlig traktat, som gaf Sultan en borgen för understöd af sin bundsförvant, ett understöd, som är ullräckligt att betrygga hans rikes integritet och upprätthållande; att Turkiska regeringen skulle täfla med den Ryska, att städse fastare tillknyta dessa nya band af endrägt, och vara beredd att, i fall behofvet så fordrade, samvelsgrannt uppfylla de förbindelser den åtagit genom nämn