OCONNELLS INTÅG OCH TAL. .I NOTTINGHAM Under Påskferierne gjorde OCopnell en resa til Nottingham, Hull, Whitby och York, från hvilka städer han erhållit inbjudningar till offentliga måltider. Början skedde i Nottingham, der han höll sitt intåg d. 4 dennes. — Redan tidigt på morgonen voro gatorne uppfyllda af talrika skaror, så väl af stadens invånare som från nästgränsande orter, och man såg fanor och flaggor med emblemer och inskrifter af sila slag, hvari den konstitutionella friheten prisades. Torypartiet var emellertid icke heller syslolöst; ty på många ställen fann man plakater på krutarne, innehållande citationer, som det föregafs, ur OConnells tal, af smädligt wmnehåll, samt ovet mot bonom och ministrarne. — Ett af. dessa plakater lydde :så här: Qvinnor i Nottingham! TI ett af O Connells offentliga tal har han påstått, att nitton tjugondedelar af allaqvinnor i England äro liderliga stycken. Om detta är sannt, så gån honom i procession till mötes, helsen honom med bifallsrop och inställen eder på galleriet, för att höra hans tal efter måltiden; men om det är nedrigt förtal, såsom det verkligen är, så bevisen honom, genom eder frånvaro, huru mycket J förakten honom, Akt -ningsvärde invånare i Nottingham! makar, fåder och bröder! Huru kunnen J hedra den man, som sagt att nitton tjugondedelar af edra fruar, mödrar och systrar äro liderliga — qvinfolk?? — Detta plakat innehöll hvarken datum, eller uppgift af de omständigheter, under hvilka OConnell skulle hafva begagnat dessa skymfliga uttryck ; det är i sjelfva verket biott en förvridning af hvad han yttrade innan förändringen gjordes i fattiglagar ne, nemligen, att dessa lagar bidrogo till at öka immoraliteten hos qvinnkönet. Aila Tories försök misslyckades likväl helt och hållet; folket frågade icke det ringaste efter de smädliga plakaterne, utan bildade sig, jemte handtverkerierne, till en stor procession, som gick OO Connell till mötes. Straxt efter kl. 10 begåfrvo sig tvenne af de nyvalda stadsråden, som voro utsedda att mottaga OConnell, i en af 4 skimlar dragen vagn, på den väg som gick åt London, der handtverkarne redan uppställt sig i procession. Litet efter kl. 11 ankom :OConnell, som under vägen rmåst en stund stanna i Loughborough, och hålla tal till folket, som der mottagit honom med glädjerop. — Då han ankom till Nottingham steg han, på deputerades af Stadsrådet inbjudning, i den vagn, som för hozom hölls i beredskap, och for i procession, och stående i vagnerz; igenom stadens förnämsta gator till börsen, dit han anlände kl. 1. Här voro onkring 40.000 menniskor samlade, och mottogo benom med entbusiastiska fröjderop. Sedan ropet och bullret något saktat sig, steg han upp på balkongen på börsen och höll följande tal: T stället att hålla ett tal, har jag en fråga att göra eder. Jag vill veta om här finnes någon Tory? (nej, nej! och skratt.) Det är ledsamt att här icke finnes någon, ty jag har litet otaldt med Tories. Det har aldrig funnits mer än en enda kränkande beskyllning yttrad emot, mig, som jag ansett det löna mödan att vederläggaDet ären så nedrig beskyllning, att jag kvapt finner det möjligt, att låta den komma öfver mina läppar. De våga påstå, att jag var nog lig at förta!a Englands jungfrur och fruar. Detta är det enda förtal, jag någonsin nedlät mig att svara på, och mitt svar är att det är lögn (starka bifallsrop). Pet är derjerate en lön af allra värsta slaget, emedan det är ett opåkalladt anfall på en mans karalter. (Hör, hör, hör !) Jag minnes den tid, då bildning. och kunskap var så föga utbredd, och okunnighet till den grad herrskade, att då en Turk visade sig i London, lopp hopen efter honom och kallade honom vid alla slags öknamn, ull dess slutligen någon, som Yar rätt ilsken, döpte honom till en Fransysk Turk, för att tillfredsställa tvenne nationalfördomar på en gång. Jag vill stämpla den lögv, man utspridt om mig, på ett sätt ungefär ditåt, och