Aftonbladet – 22 april 1836, sida 2

dern af 65 eller 70 år, kunna lemna rum åt yngre och verksammare: personer. Vid Styrelsens öfver Rikets fängelser och arbetsinrättningar, hefva åtskilliga anmärkningar blifvit gjorda. Utgifterna hafva stigit till 180,196, hvaraf Garnisonskestnaden utgör 6,152 Rdr. När Stockholm har en garnison af 3000 man, ull hvars inqvaårtering staden sarskildt bidrager, och hvilka landet i allmänhet underhåller för att försvara detsamma emot yttre fiender och inre förstörare af dess lugn, synes väl ingenting enklare och naturligare, än att denna garnison i första rummet användes till bevakande af hufvud-depoten för det morsliska afskräde, som finnes här förlagdt, helst ingen enda soldat för öfrigt begagnas till patrullering i och för stadens säkerhet, utan hela vaktstyrkan är bestämd till hedersposter för Kongl. familjens räkning och utanför några få embetsverk. Detta sker likvät icke, utan en särskild bevakningsstyrka kommenderas från de indelta regementerna, hvarigenom landet på samma gång beröfvas en arbetskraft och betungas med en utgift, som, använd på folkskolor, skulle i sin mån bidraga ait minska brottslingarnes antal. — Till de ofvannämnda utgifterne har fångarnes arbetsförtjenst bidragit med 48,727 Rdr: Räkenskapernes granskning har Detydligen försvårats derigenom, att ett till bufvudboken hörande band med verifikationer befanmts i oordning. — De resultater och betraktelser, revisorerne hemtat af granskningen, aro så intressanta i både statsekonomiskt och psykologiskt hänseende, att vi tro oss böra meddela dem i sin helhet: I Statens förvaringsanstalter finnes för närvarande utrymme för 3,000 arbetsfångar af bägge könen, oberäknadt den vid Carlsborgs fästnirg förlagde Pionnierkorpsen. Ar 1833 uppgick antalet af de i fängelserne cch korrektionshusen inneslutne personer till omkring 4,500 och hade i den grad ökat sig sedan år 1813, att, då sistnämnde år 1 fånge räknades på 1,392 fria, befans åter o år derefter, eller 1833, en fånge på 632 fria. Af förstnämnde fångpersonal 4,500 voro vid pass 2500 kurrektionister, af hvilka 2,200 begått brott eller mindre förbrytelser, och hade korrektioristernas antal från hufvudstaden tidtals uppgått till öfver 600 eller vid pass hvar 130:de iodivid af Stockholms folkmängd, Via Långbolmen hade de, till kurrektionsIprättvingen sedan år 1826, efter förnyade förbrytel:er eller i brist af försvar, återkomnes antal uppgått till ungefär 3 af dem, tom derifrån utgått, och kostnaden för hvarje häktad person arsågs, då alla utgifter inberäknas. utgöra 12 sk. per cag. På sätt af de vid idenna beaättelse bifogade tabellerne N:is 3 och 4 närmare irhbemtas, förvarades vid Stadens Södra korrektionsinrättning, år 1832, 965 personer, hvaraf 487 från städerre, och 478 från landsorterve. Af dessa voro 151 icke ä!dre än 15 år, samt 321 emellan 15 och 20 år. Vid fodljande årets slut, utgjorde personalen vid nämnde inrättning 786, af hviika 303 voro från säderne, och 388 från landet; 147 voro högst 15 år gamla och 275 emellan 15 och 20 år. Vid Norra korrektions-inrättningen voro, vid 1832 års slut, 299 favgar, hvaraf 169 från städerne och 130 från landet. 21 personer voro mellan 15 och 20 år. Vid 1933 års slut utgjorde fångantalet vid samma inrättning 281, eller 155 från Städerne, och 126 från landet. Varande antalet af dem hvilka icke fyllt 20 år, 20 stycken. Af hvad nu blifvit anfördt samt de bifogade tabellerne fullständigare vid handen gifva, hafva Revisorerne funnit följande slutsatser med säkerhet kunna dragas: a) att fångpersonalen tilltagit i en förvånande grad samt att städerna och företrädesvis hufvudstaden befolka korrektionsirrättningarne i en oförväntad hög proportion. ÖOrsakerne till denna sjunkande moralitet anse Reyisorerne fortjena det allvarligaste begrundande; och då Revisorerne icke tveka, att såsom den mest verksamma bland dessa orsaker angifva den föga begränsade rättigheten, att tillverka och afyttra stärka drycker på så landet som i städerpa, hafva Revisorerne velat härå fästa Rikets Ständers synnerliga uppmärksamhet, till vidtegande af de åtgärder, som till det ondas häram:nde och afbjelpande, på dem amkomma; och bh) att korrektions-inrättningarne i det skick, hvari de nu befipras, icke uppfylla det med dem åsyftade ändamål. Omgifnirgens beskaffenhet är, förnämligast i de yngre ären, af det väsendtligaste inflytande på bildningen, på riktningen till godt eller ondt; och man har :åledes irgen anledning att heppas förbättring af barn under 15 år, då desse, stundom blott för lösdrifveri intagne i korrektions-inrättningarne, sammanföras med brottslingar. Af de oordningar, hvilka tid efter annan försports blard korrekticnisterne och som icke sällan urartat till blediga uppträden, är för öfrigt enlig? reviscrernes tanka nogsemt ådagalagdt, att dessa lnrättningars inre administration äfven är bebäftsd med betydliga brister och att mera uppmärksem tillsyn och strängare disciplin äro af nöden. lå grund täraf anse Revicorerne sig böra till Rikets Störde berställa, att Jorrektionsinrättningarne icke må ytierhgare utvidgas, innan en läpgre tids erfarenbet, tillförlitligen ådagalagt, alt de redan varande befinnas i det skick, att de uppfylla de med dem åsyftade ändamål. i Då gcnom lösdiifvares intagande på korcktiosinrättninrgarre ej allenast kostnaden för cesse inrättningar i västndtl g mån ökas, utan äfven ett värre onet derigenom uppkon mer, vemligen de försva slöses eller mindre felaktiges firvillarece och förbärdande genom umgänget med brottslirger, få revisorerpe slutligen fästa RiketsStinders uppmärksan het på vigten deraf, att för lösdrifvares bebandling sådan. föreskiifter må varda meddelte, att icke fattiga men ofervitliga n edborgare, hvilka genom missvext eller andia olyckor bisfva satte ur stånd att sig sjeltve försörja, komma genom deras intagande å korrektionsinrättningarne, att ; ör langse eller all tid ligga staten till last, mm——— —-! nn mrMMJJJJJJ—ÅÄ —VV