Aftonbladet – 21 april 1836, sida 2

vw ad pad med några årgångar af frihetens lfump och dylikt annat lika lumpet, låta vi gerna passera, emedan vi icke äro bland dem, som få ondti magen för ett litet mer eller mindre starkt uttryck. Det visar endast huru Statstidningen sutenerar sin roll. NN ee mmm an Det nya förslaget till smidesförfattning. Sedan öfrige fabriksoch slöjdgrenar småningom börjat blifva emanciperade ur de otaliga tvångsband, genom hvilka man fordom säkrast trodde sig upmuntra och skydda näringarne, har det ändtligen på de sista åren äfven börjat komma allvarligen i fråga att lossa på de hinder, som odrägligare än inom någon annan näringsgren, betungat den Svenska jJerntillverkningen. Det är nödvändigheten, denna oblidkeliga läromästare, och en på verldsmarknaden dyrköpt erfarenhet af de stora framsteg, som andra länder gjort framför oss i jerntillverkningen, hvilka först ledde tankan på, att använda förbättrade methoder, och såsom ett vilkor för möjlighgten att kunna fortgå deri, på ett lossande af banden i sjelfva författningarna. Vid sista riksdag voro flere frågor af denna art å bane; Ständerna ingingo till Kongl. Maj:t med en underdånig skrifvelse, så väl om en fullkomligt fri tackjernshandel inom landet, som angående smidesföorfattningarnes förändring; och en kungörelse i det förra ämnet emanerade äfven den 16:de Maj sistlidne år. År 1833 förordnade regeringen dessutom, att en kommission, bestående af Bergskollegii president och tvenne ledamöter skulle kringresa till bergverken i riket, för att på stället företaga undersökningar och insamla , uppgifter, på hvilka sedan ett förslag till förändring 1 författningarne om jernhandteringen kunde grundas. Deona kommissions förrättning slutades sistlidne år och Bergskollegiom har sedermera förenaft ärendet, samt utarbetat ett alldeles nytt förslag till smidesförordning, hvilket i förra månaden blifvit till Kongl. Maj:t åflemnadt, samt derefter tryckt tillika med kommissionens utlåtande och åtskilliga andra bandlingar, och på jernkontorets bekostnad utdeladt åt alla bruksegare i riket, på det brukssocieteten må komma i tillfälle att yttra sin opinion deröfver vid en till den 7:de instundande Maj utsatt sammankomst i Stockholm. Man finner af detta förslag, att kollegium ansett det vådligt, att borttaga den gamla principen af statens förmynderskap, öfver denna näringsgren, genom att öfverlemna åt den enskilda omtankan både tillverkningsqvantitet och methoder; hvaraf också naturligtvis följt, att många formaliteter och kontroller föreslås hvilka eljest hade varit dfverflödiga, men måhända vore det också förmycket begärdt, så länge ett serskildt kollegium för bergsrörelsen finnes, att af detta begära den försakelsen att det skulle helt och hållet afsäga sig ett sådant förmynderskap, som utgör sjelfva själen af dess tillvaro. I allt fall utgör det nu afgifna förslaget ett steg framåt, Som förtjenar uppmärksamhet. Med den regime som i allmänhet råder hos 0ss, och den ängslan hvarmed styrelsen har att få ega sin hand med i de flesta saker, för att reglementera och förordna, bör man vara tacksam för det minsta, som göres för att gå framåt. Hufvudprincipen i det nya förslaget till författning för stångjernssmidet är, att hvar och en bör kunna uppvisa vllräcklig och för någon annan icke påräknad kohillgång för drifvande af en smiceshärd, på hvilken hittils vanligen högst 450 Skeppunds tillverkning varit priviligierade; men att den som fullgjort detta, hädavefter må få i denna härd tillverka så mycket som kan medhinnas. Härtill anses ru. åtgå 900 läster kol årligen, och den som bar detta att pårskna, eller också redan eger privilegierad härd på 458 Skepp. eller flere med mindre smidesbelopp, som han vill sammanflytta, får begagna en sådan härd oinskränkt samt 1 proportion flera, i fall det finnes motsvarande koltillgång. Uti denna allmänna rättighet är likväl, bvad nya anläggningar beträffar, inskränkning gjord för de tackjernsblåsande bergslagerna, till hvilka kollegium räknar: Westerbergslegen i Kopparbergs län, Norbergs bergslag i Westmanland, Philipsstads Norra, Östra och Vestra bergslag i Wermland; Nora, Lindes, Rambergs, Nya Kopparbergs, Grythytte; Hjulsjö, Hellefors, Lekebergs och Karlskoga bergslager i Örebro län. . Här skola erligt förslaget några nya stångjernseller manufakturverk icke få inrättas, derest de kunde menligt inverka7på blåsningarna, medelst kolfångets dragande ifrån dessa. Deremot bar kollegium icke såsom tackjernsblåsarde bergslager ansett Öster hergslagen i Kopparbergs Lön, Ofvansjö och Thorsåkers, Skinskatteberg och Nyeds bergslager, af den na.turliga anledningen, att ingen eller ringa blåsning der idkes. ! Såd ana härdar, för hvilka, såsomnu är nämndt, till verkningsrätten blifver oinskränkt, och således icke bestämd tll visst skeppundtal, kallar kollegium belfiia. För sådara åter, till hvilka icke 900 läster årlig koltillgång Uegium nödigt att bibehålla den kan utvisas, anser ko nm dera foo fen om viss tiliverkningsqvantitet. — För — 2 X2Sso-—-——n ärk dz nnnm———————— ww 8tH — — X —— ..— — — —!-.— —— —————— Ä————.— kK—z— —————— —.—.— i so— — AL AA ee ———— LLA