Aftonbladet – 21 april 1836, sida 2

åtminstone behöfvas, att döma af den häftighet, hvarmed han gripit sig an, och den ondgörelse han förråder, hvilken icke är stort mindre än Mosis, när han slog taflorna i berget. Vi önska att den vresiga författaren icke på samma sätt till slut måtte sjelf af förargelse slänga statstidningen under bordet eller i kakelugnen. ; Vi känna icke huruvida Hr Professor G. är auktorn . äfven till de sednare fortsättningarna af dessa betraktelser, som alla bära samma titel, och hvaraf han: hade skrifvit och satt sin signatur i de första; men i sådant fall kan man icke annat än beklaga, ått em lärare i filosofien vid rikets såkallade första universitet, nedsätter sin värdighet med att icke allenast förråda sådana ohjelpliga svagheter i resonnemang, som finnas i dessa serier, utan äfven sänka sig till en stil, så uppfylld af ira et studium, att han deri öfverträffar både sal. Granskaren, ynglingen (den unga mannen) Karl Kullberg, och sjelfva Götheborgs Dagblads. Vi skole ingalunda underlåta att bevisa vårt påstående, hvad det förra eller resonnemangerna beträffar, och beklaga endast, att för utrymmets skull nödgas uppskjuta det till ett annat tillfälle, emedan man icke kan vederlägga en mängd förvrängningar, äfven blandade med nonsens, inom några rader. Emedlertid vilja vi, för att gifva ett prof på den humanitet och det lugn, hvarmed Hr Professorn uttrycker sig, meddela ett litet utdrag ur den nionde artikeln, kallad Majestätets helgd. Ett sådant ämne var mnaturligtvis egnadt att potentiera upp känslorna hos en ultra så mycket som möjligt. Också kan den, som älskar rena, klara evpväldet, aldrig finna sina tankar tydligare uttryckta, såvidt detta möjligen kar ske med iakttagande af pågot sken af aktning för de få garantier som finnas, men hvilka det är deras ändamål att få bortarbetade. Det är med ett ord, en ny upplaga af Minervas och den Objudne Gästens gamla satser. Författaren älskar icke, att vi ut: en artikel yttrat, att mycket .i den monarkiska statsformen beror på fiktion, samt att en sådan ligger i den satsen, att Konungen ensam styrer. Detta allt, säger författaren, vill, öfyersatt på Svensk tankegång säga, att man i sjelfva verket tror, att det är Konungens åtgärd, men kallar det för rådgifvarnes. Hvarföre? Jo, naturligen emedan, om man kallar åtgärden för rådgifvarnes, så kan manm vara så bitter, så sanningslös, så ilsken som helst, iy rådgifvarne hafva intet majestät, som skall i helgd Poch vördnad hållas. (Hvilken skada!!) Nödgades man kalla dem för Konungens, så måste man hafva tand för tungan, för att icke råka ut för missgerningsbalPken, och all yttrande frihet vore ju slut om man skulle nödgas tänka på hvad man gezom skrift talar till ett helt folk! och buru hårdt, att då man talar om lagarnes högste handhafvare, omrepresentanten af folkets upphojda majestät, icke hafva frihet att ostraffad nyttja samma ord,, hvilka om de begagnas mot egen tjenare, straffas med ärans förlust och spö. Derföre häfver man alla möjliga beskyllningar på Rådgifvarne. AA Hvilken ton, läsare, och hvilken djup intensitet af ilska ligger icke i dessa få rader? De äro, som man. ser, hufvudsak igen adresserade till Aftonbladets redaktion såsom svar på en af dess uppsatser. Man kan vara säker, att om någon enda af dessa plumpa tillvitelser voro grundade, det vill säga om några facta funnits att styrka dem, så hade man icke varit sen derull. Ett bevis på den goda viljan i detta afseende är att. en blott erinran i Aftonbladet om den allmänt bekanta händelten år 1809 med nuvarande Justitia Statsministerns afsändande till bankofullmäktige, för att få penningar ur banken och föreställa fullmäktige faran att behålla denna i hufvudstaden, föranledde ett stort allarm emot oss, likasom om vi hade hopdiktat en gemen saga emot H. Exc. Herr Grefve Rosenblad: och detta skedde icke blott i Svenska Minerva hvilket är mindre underligt, enär Hans Excellens offentligen omfamnat dess redaktör, och förklarat honom vara stadd på Guds vägar,? utan äfven i lydbladet Upsala Korrespondenten. Och likväl gjordes denna erinran endast i förbigående, i en recension af f. d. konungens eller Ofverste Gustafssons brochyr: Den 13 Mars, för att bevisa att bemälte Ofverste gjort en ensidig beskyllning om den sedermera inträffade hushållningen med banken. . Hvarföre har msn då icke framdragit några. andra exempel emot Aftonbladet? Jo, emedan man icke kan det, och emedan, om vi yttra oss i litet friare ordstälningar än Statstidniegens frasmakare, så skall hvarken Hr G. eller någon :asnnan kunna uppleta sådama städade infamier emot någon af Konungers rådgifvare, som han här frikostigt tillåter sig emot oss. Det är just kännetecknet på ilskans varmakt, att den nödgas gripa vill sådana a!lmänna beskyllningar, somi denna artikel och sådena, med respekt att säga, rama dumheter, som att en publieist skulle emot en Konungens Rådgifvare våga tilsA -. Rs a Pannan