Aftonbladet – 20 april 1836, sida 1

OS SW ERE Boktryckaren, Brukspatron Lindh har i går till Justitie-Kanslersembetet inlemnat en skrift, angående det sätt, på hvilket Grefve Löwen och Ryttmästaren Westfelt behandlat honom, och låtit begära att en afskrift deraf måtte meddelas i vårt blad. Denna brottmålssak börjar ty värr att antaga ett allt fulare utseende för de anklagade officerarne. Egentliga föremålet för skriften är pemligen, att anhålla om förordnande af allmän åklagare i målet, och att begära det Boktryckaren Lindh måtte sättas i tillfälle, att få låta afhöra vittnen, med hvilkas utsago han vill styrka, att uppgiften om den af oflicerarne omtalta, men ull beskaffepnheten icke närmare uppgifna, förolämpning emot gradpasseraren Grefve Hamilton, af hvilken de anklagade hade funnit sin kamratkänsla sårad och blodet så upphetsadt, att det icke kunde stillas, utan att våldföra sig på Lindhs person, skall vara nästan helt och hållet uppdiktad. Enligt Lindhs uppgift skall neml. Grefve Hamilton vid det tillfälle, då han hade kommit in i restaurationsrummet, och satt sig att äta, klädd i stallrock samt derefter fått mössan afslagen af en person, som icke kände att han var gradpasserare, förargad häröfver, kommit till baka in i rummet och sagt till de innevarande, bland hvilka Lindh äfven betann sig, att Grefven skulle visa dem, hvad det skulle kosta att kasta ut hans mössa; hvarpå Lindh frågat, hvad det skulle kosta, att kasta ut hela karlen?? Något annat påstår Lindh sig icke hafva ytirat, och begär, att de i rummet mnärvarande personerne, (bland hvilka då icke fnnnits någon af officerskorpsen,) måtte få höras såsom vittnen derom. Skriften lyder som följer : Till Justitie Kanslers Embetet! Den rättegång, som med anledning af ett, den 11 sistledne Mars af Löjtoanten Grefve Löwen, under biträde af Hr Ryttmåstaren Westfeldt vid Lifregementets Husar korps, å mig förofvadt våld, vid Örebro Stads Kämnersrätt anhängig, hotar att blifva långvarig, då ännu der 17 April icke den ringaste utredning af de förbrytelser, hvarigenom jag skulle gjort mig förfallen till den blåa rygg, hvartill jag af några Husar oflicerare, emligt bifogade rättegångshandlingar, redan i förväg synes varit dömd, icke ens 1ifrågakommit. Ett af mig vid sista rättegångstillfället äskadt vittnesförhör blef af rätten afslaget, på den grund, att rätten fonn sådant öfverflödigt, sedan den pröfvat nödigt framdeles hänskjuta målets ytterligare handläggning till högre Domstol. t Då det för mig visserligen borde vara tillfredsställande om Kämnersrätten ansåg saken af sådan keskaffenhet, att den, enligt rättegångsordniugen, icke kunde afdöma målet; så är det likväl af större vigt, både för mig och för allmänheten, att det ofverklagade brottet blifver fullständigt ransakadt och utredt, och att anledningarne till verkställigheten af de, , utaf Hrr Husarofficerare uttalade extra judiciella straffdomar öfver enskild medborgare, äfven blifva sanningsfullt ådagalagde. — Det är mig äfven angeläget, att med målets utredande icke fördröjes, utöfver hvad som oumgängeligen erfordras, då den motsatta händelsen, på min bekostnad, lemnar altför mycket rådrum för mäktigare och mera inflytelserike motståndare, att vilseföra det allmänna omdömet, hvilket i detta, som i de flesta fell, altid utgör den högsta instantien. i Då härtill ytterligare kommer, att mile.s utveckling synes lemna anledningar till en noggrannare utredning af den, inom en betydligare fraktion af en officerskorps förevarande ahda, och föreställning om militärståndets förhållande ull cfriga medborgareklasser, och om den respekt, hvartill dess medlemmar, framför andra, skola vara berättigade; har jag ansett nödvändigt påkalla JustitieKanslersEmbetets biträde, genom ödmjuk anhållan, att allmän åklagare måtte förordnas, till bedrifvande af sakens fullständiga utredning, ej mindre uti hvad det å mig föröfvade våldet vidkommer, än i afseende å de, mig tillvitade, men ännu alltför obestämdt uppgifne anledningar, till den emot mig föröfvade våldsamhet. Jag utheder mig i sammankang härmed få fästa JustitieKanslersEmbetets benägna uppmärksamhet å åtskilliga med saken gemenskap egande, ganska tänkvärda förbållenden. De skrifter, hvilka vid sista rättegångstillfället af svarande parterne inlemnades, kunna af mig icke bifogas, emedan den dagens protokoll ännu icke till justering förevarit, och då under loppet af en månads tid, KämnersRätten endast 2:ne gånger företagit detta mål, kan af mig icke föreses huru snart dermed kan blifva slutransakadt, om .j kraftigare åtgärder mellankommsg, som kunna bringa saken till ett slut. Mina vederparter taga för afgjordt, att jag belastat mig med falska uppgifter, derföre att jag icke kunnat förete någon emot Hr Grefve Löwen fullkomligt bindande bevisning, att han inbjöd mig, att åtfölja sig till dat mm huocrect våldescserningen frräftnden:! mån JA