Aftonbladet – 14 april 1836, sida 3

ora en smädlig dikt. Någon gång torde Hr Prosten, ifrig för sanningens röst vill jag helst tro och hoppas, likasom mången annan, varit en Hobbesius defacto, men vidare icke, ty qualificatum motsäger jag. Rörande den mörka arresten, hvartill Hr Prosten förledt församlingen; så är detta motiveradt uti Hr Prostens af mången beundrade anmörkningar till kyrkolagen. Det enda jag vill säga härom är, att den, som 1eke tåler ljuset, må hålla sig i mörkret. — Att herr Prosten uti allmän socknestuga hållit långa orationer om Aftonbladets lögner, år visserliga sant och på visst sätt komiskt; men som Själevads Församlings rustici icke läsa Bladet eller hopp är att värfva prenumeranter, så har bladets redacteur ingen förlust på recommendationen. Om Wallin med half bildning på sin högd, ehuru ett genie af naturen, användt sin tid på studiers idkande, hvartill hans rika föräldrar haft råd och bordt honom tillhålla, efter mitt särskildt gifna tillstyrkande, i stället att exclusive studera sig in uti Aftonbladets Critique der reinen Vernunft och reformerarde arda, som endast kan fattas och bedömmas af män med högre kunskaper och anman bildning än Wallin, hade han möjligen kunnat blifva lika stor man, som nu i Själevads socken. Slutligen, hvad det afkunnade utslaget beträffar, har jag låtit det oskyldiga skämtet, ett arf efter min saliga mormoders lika saliga broder, följa de intuitiva händelserna i spåren, men tu, si quid perjocum dixi, nolito in serium vertere. Man måste betänka, att in momento quot det icke föll mig i tankan, att saken skulle erhålla publicitet, utan stadna inom kotteriet af Själevads område, och med Horatius slutas denna apologie: Lzetus in pråesens animus, quod ultra est oderit curare, et amara leto temperat risu. Nihilest ab omni parte beatum. Deombaeck den 4 Apri: 1836. J. Munck af Rosensch jöld.