Aftonbladet – 11 april 1836, sida 2

trängande al andra Sstrafvanden, om villebrådets minskning, om en genom uppfostran frambragt oskicklighet eller maklighet, o. s. Vv. utan helt enkelt om någon framför fötterna liggande, palpabel, men likgilig bisak, t. ex, slagkrutets användande ; och säkert skulle utlåtandet om botemedlen blifva en tillstyrkan att förbjuda knallbattslåsen och åter införa flintlås.: Aldeles på samma sätt lära de förfara, som härleda handtverkarnes obestånd, o. d. från skråväsendets upphäfvande. Då någon ting kommer i olag i menniskokroppen eller statskroppen, är det så beqvämt att plåstra med garla salfvor, hvilka man tillskrifver fordna dagars hölsa, emedan man händelsevis pyttjade dem, då kroppen ännn var frisk. Så tillgår det ofta med utlåtanden och protester och projekter.? Berlins magistrat, om hvars egenskaper vi ingenting känna, har imedlertid blifvit en auktoritet för Borgareståndet; och det skulle förundra oss mycket, om icke någon skaåförfåktare i främmande land skall få tag uti det vällofliga Svenska Borgereståndets underd. protest och citera den såsom en auktoritet. Detta hafver vida mera skal för sig, ty hvad är en enskild stads magistrat emot en hel lagstiftande kammare? Och citatet skall säkerligen imponera, åtminstone på dem, som icke veta, hvad alla upplysta svenskar tänka om sitt borgare stånd och om sin representation i allmänhet, hvilken väl uttrycka folkets önskningar och vårda dess rätt, änI dess yrkenas enskilda interessen inverka. För att se detta, torde väl knappast mera behöfvas än att läsa den underd. skrifvelsen, som nu blifvit i ljuset framdragen. Fadren till Statstidningens Serier? måste fröjda sig, då han ser de herrliga frukterna af sin älskade represehtation för yrken. Hvad fullkomligare skall kunna framställa sig för hans blickar än denna ihärdiga konservantism, som tålmodigt underkastar sig att etttusendeförsta gången omsäga laror, som redan tusende gången äro utskrattade af hela den civiliserade verlden? Huru skall han af några andra ingredienser, än yrken, kunna få ihop en lagstiftande kammare, som så beskedligt ginge bredvid tiden och tanken, och tillstoppade sina öron, icke blott för öfvertygelsen, utan till och med för åtlöjet? som icke droge i betänkande att tala om privilegier i ett ämne, der hela verlden, och yrkena sjelfva fordom, erkänt att icke ens den vanliga pluraliteten inom representationen erfordras, för att stifta lag? — Ämnet är utslitet; och det lönar icke mödan att inlåta sig i en bevisning, hvilken lika säkert skall förbises, som alla föregående. Det enda afseende, hvaruti protesten är märkvärdig, torde vara det ämne till betraktelser, som den företer för dem, hvilka filosofera öfver vår välsignade representation. De måtte väl en gång se, hvarthän dessa många stretande, olika yrken och interessen, skola föra oss. De måtte väl ändtligen med kraft och verksamhet resa sig mot detta förnedrande tillstånd för en nation, hvilken man ej kan neka ett rum bland de mest civiliserade, att se sina angelägenheter ombesörjas af yrken och skrån, som måste missledas af interessen. Det är annars interessant att se, buru väl man känner främmande länders erfarenhet — med undantag naturligtvis af hvad Berlins magistrat vet och tänker. — Då man vill försvara denna representation af yrken, påstår man, att handtverkeriernas undergång är gifven, så snart de icke hafva sin egen röst, sitt eget veto i lagstiftningen. O, du arma England! du bar aldrig haft en skråkammare i parlamentet), och derföre är det också, som dina handtverkerier stå så långt efter de svenska!! Du har varit allt jemnt plågad af partier, det vet hvarje läsare af den Svenska Statstidningen; och du har måst nöja dig med dussinmän i din styrelse och i din lagstiftning. Och allt detta kommer deraf, att du icke vet, hvad en representation af yrken vill säga. En dylik utesluter partier, emedan behofvet af skydd för eget yrke samlar alla med undergifven loyautt omkring thronen, som kan skydda dem.?? Att skråförmågan (för att nyttja ett Komerse Kollegii uttryck) ännu är stor, bevisas af det öde, som drabbade den Kungliga författningen af Aug. 1834. Ehuru Konungen egde ovillkorlig rätt att förordna i ämnet, och ehuru den stora massan af nationen högeligen gillade åtgärden, blef den dock jemkad och ?förklarad, ull dess intet återstod, mera än den öfvertygelsen, att principer ingenting förmå emot intieressen, och att, så snart desse uppträda, är det mycket omskrikna allena ett tomt skryt. Emot principerna tager det dock sin rätt ut med full fart och oböjlig jalousi. Likasom Eva var ett refben af Adam, så är också Norrköpings Fabrikssocietet ett refben af Borgareståndet. Detta bör man icke förtänka de beskedliga fabiikanterna; och enfaldiga voro de, om de icke handlade så, som de handla — så länge det går. Detsamma gäller äfven om Frankrike, der industrien