Aftonbladet – 9 april 1836, sida 1

UTRIKES. Frankrike. Vi nämnde i gårdagsbladet att, sedån Hr Guizot; under centrens lifliga bifallsyttringar lemnat tnbunen; inz, togs den af Hr OdilonBarrot. Han begynte med den förklaring, att han och hans: vänner icke utan anledning återkommo till det förflutna, och till de rekriminationer och den bitterhet, som redan upplagit så mycket at kammarens tid, Han hade hoppats, att det nya kabinettets tillträde till sina platser skule göra sådana scener onödiga, och detta så mycket mer, som kän och bans vänner val visste, att de nu förgäfves skulle sökt återkomma till de intimidations lagar, som de förklarat så stridande mot julirevolntionens och kartans anda. Dessa och dylika talarens yttranden föranledde mycket knot hos centern, så att Presidenten måste intercedera för honom och förmana kammaren, att vara rättvis nog och egna honom samma uppmärksamhet och tystnad, som åt Hr Guizot. — Hr ÖOdilonBarrot utvecklade nu huru saneolik och grundad oppositionens väntan varit, då hon trott, att med nya personer äfven nya grundsatser skulle komma till styrelsen. Då man likväl blifvit varse, huru Hr Gunizot, en af de utmärktaste män i landet, och som, oberäknadt hans politiska maximer, vore mera lämplig än någon annan, att bekläda ministören för undervisningsärenderna, bhfvit entledigad ur: kabinettet, så hade man haft skäl att tänka, att den : förflutna uden dädanefter endast skulle tillhöra bistorien, öch att en py sakernas ordning skulle bana sig vög. Derföre hade den liberala oppositionen i början slutit sig till det nya kabinettet, hvaremot hon nu, bedragen i sin väntan, måst återtaga sin förra ställning. Talsren förecrog na en resumt at alla de hufvyudsakligaste ohkheter i principer, som skiljde minister och opposition från hvarandra, och slutade sålanda, i det hen återvände till den egentliga frågan: den bemliga polisen har sedan 40. år tillbaka aldrig gjort något gagn. Ehuru restaurationen med fulla händer utöste de hemliga fondernas guld, bar hon likytl gått urder, och den skändligaste af alla ogerningar, den af den 28 Juli, har polisen icke en gång mäktat förekomma. Hade rean deremot mindre. lyssnat till våldsamma rådgifvares insinuationer, hade man till ledstjerna valt en större moderation, så skulle man lyckats att lugna passionerna, och förebygt stora olyckor. Bland de följande talarna utmärkte sig i synnerhet Hr Pags från Arritges: Denne man, som, i anseende till sin enskildta ställning är högst tjelfstöndig, och af sjelfva sina motstårdare erkännes för en homme grave, kläder gerna sitt föredrag i en filosofisk drägt, och gör det derigenom svårare att följa. Det ver han, som, då lagarna mot associationerna diskuterades, svor ifrån tribunen, att han icke skulle lyda dem, emedan han ansåg dem för både rättsoch förnuftsvidriga. Han började nu med att erinra om den visserligen också märkvärdiga företeelsen, huru orden: försoning och sinnenas lugnande aldrig fingo låta höra sig i kammaren; utan att genast der framkalla en storm, hvarpå han anförde ett färskt exempel. Hr Guizot vore en man,