Aftonbladet – 7 april 1836, sida 2

väadhet i proceduren visar sig olver alt, Sasom vi Itdan sagt: man, bråkar sin hjärna, för att upptäcka hvarföre och huru, men anser alldeles öfverflödigt att ett ögonblick tanka på orm. Sålunda hafva våra lagstiftare nu i kanske ett sekel bråkat och skola väl ännu i ett sekel bråka med den frågan, när tjenstehjonsflyttningen bör bestämmas; meh det har knappt fallit någon in att fråga sig, om den bör bestämmas, eller om det icke vore enklast att låta ett dylikt kontrakt vara lika fritt, som hvarje annat, både i afseende på tidens början och dess längd. Ins. vet mycket väl, att mängden skall, utan all vidare undersökning förundra sig öfver och förkasta en dylik tanke; den hörer till det slags reformideer, från hvilka man ortodoxt bäfvar tillbaka, utan att ens för sin själs salighet, våga taga den i öfvervägande och utan att dervid göra det ringaste afseende derpå, om en sådan förändring långt för detta befunnits af nöden i andra, både lagbundna och icke lagbundna samhällen, der man tänkt mera öfver lagarna, än hos oss. Ins. mening är också icke att ordentligen motionera frågan; en och annan finnes väl, som har fördomsfrihet nog att taga dem i betraktande. Det är ett annat ämne, som Ins. här vill bringa under discussion, och som är till sin behandling aldeles analogt med det anförda. En för! hufvudstaden ganska vigtig fråga är och har länge varit under ventilation : huru en sluss skall byggas, i stallet för den otillräckliga och bristfälliga Södersluss. Man har deremot icke sett ens den ringaste tanka vänd på en preliminär-fråga: om en dylik slussbyggnad bör ske. Efter Insänd. öfvertygelse är detta just hufvudfrågan ; och onskligt vore, alt en man med Herr öfv. löjtnant Lagerheims kunskaper och erfarenhet ville vederlägga följande tvifvelsmål: ; Går det icke an att öppna Mälarens utlopp till den vidd och det djup, att strömmen icke någonsin och under några omständigheter hindrar fartygs passage ur det salta vattnet in i det söta, och tvärtom? Innan Ins. går vidare eller inlåter sig i något hvarföre, bör han framställa de skäl, som synas honom göra en dylik åtgärd önsklig och nyttig, långt mera än hvarje slussbyggnad. Detsa skäl äro: 1:o All framtida reparation, äfvensom allt afbrott i sjöfarten blifver onödig. 2.0 Slusspengar försvinna, åtminstone nästan fullkomligt, och endast en obetydlig afgift för broöppning återstår. 3:o Fartygens genomgång blir skyndsammare och mindre besvärande; och isynnerhet rörelsen med mindre och omastade fartyg blifver alldeles obehindrad och kostnadsfri och kan icke förorsaka hvarken uppehåll för landtpassagen eller besvär för brobetjeningen. 4:03 Äfven de största fartyg kunde passera, hvilket med en sluss icke lärer vara möjligt utom enorma kostnader vid dess byggnad. 5:o De öfversvämningar, som Mälaren någon gång gör, skulle nästan försvinna, sedan dess utlopp vore tillräckligt att med skyndsamhet släppa fram den öfverflödiga vattenmassan. :6:o Vi förmoda — och konsterfarna mäns yttrande skall vederlägga oss, innan vi upphöra att tro — att Mälarens stränder måste blifva hälsosammare, sedan denna sjö på sådant sätt kan sägas förvandled till en hafsvik. 7:o Huruvida ett dylikt öpnande af Mälarens utlopp skulle blifva så dyrt som en slussbyggnad, kunna wi icke säga; men otroligt ar icke, att det komme att kosta vida mindre. Strömqvarnen och de mellan henne och slussen belägna byggnader komme att gå bort; men detta blefve ju följden äfven enligt H:r Lagerheims förslag om en duglig slussbyggnad. En ny betydlig öro öfver södra strömmen blefve väl äfven en följd. Hvad detta och sjelfva öppningsföretaget skulle komma att kosta, jemfördt med slussbyggnaden; tillhörer de konsterfarne att afgöra. Dyrare bör det icke komma att blifva. De egentliga inkast, vi hört mot förslaget, äro följande två: Vattnet i de högre upp i Mälaren belägna sund (Bockholmssundet, Stallarholmen, Staket etc.) skulblifva för grundt för sjöfarten; och de på pålar byggda husen vid Maålarstranden (egentligen Munkbron och Nygatorna) skulle hotas af undergång, sedan pålarne blifva obetäckta af vatten och följaktligen afruttna. Innan dessa inkast i detalj besvaras, måste man dock hafva en annan fråga besvarad — grundligt och allvarligt besvarad —: Skulle Mälarns yta verkeligen blifva lägre? och huru mycket? Vi veta, att man vanligen tager det förra för lika afgjordt, som man för ett decennium tillbaka antog, på gammal tradition, att vat:enuppfordrings anstallterna inom Banken voro i sådan ordning, att den kunde vid hotande fara fyllas med vatten eller, som uttrycket lydde, sättas under vatten. Det troddes, såsom en traditionär sägen, ända till dess en man, som icke var. fallen för att ledas af traditioner, begynte undersöka och fann, att alltsammans var ogrundadt. Få se, om icke spökrädslan för sänkning af Mälarns yta, i händelse af dess utlopps utvidgrming, slutligen äfven försvinner för en fördomsfri och vetenskapligt noggrann undersökning. Ett veta vi åtminstone : vissa tider är äfven Mälarn lika låg som, J2 lägre än salt4 0 on 4 23 Jana tillfällen hlef.