Aftonbladet – 7 april 1836, sida 1

TU TRIKES. Frankrike. Vi återkomma i dag till debatten. inom . Deputeradekammaren rörande räntenedsättningen. Kommissionens förslag lydde sålunda: Kammaren besluter, i stöd af de skäl, kommissionens berättelse innehåller, och af de förklaringar ministern afgifvit, att uppskjuta diskussionen om det förslag, hon i sessionen. den 6 Februari beslöt att taga i ötvervägande, och hvars ändamål var utöfningen af statens rättighet, att till sina kreditorer utbetala nominalkapitalet å den ränta hon garanterat dem.? — Som bekant är, beslöt kammaren i. Februari månad, att taga Hr Gouins förslag i öfvervägande... Följden häraf var, att konseljpresidenten och de ofrige doktrinärer ne -lemnade kabinettet. Den kommission, som hade uppdrag att pröfva det Gouinska förslaget, har nu, enligt den. nya ministårens önskan, föreslagit denna åtgärds uppskjutande till nästa session. Om kammaren velat vara konseqventy och om-den nya presidenten velat upprätthålla den, princip, han har att tacka för sin upphöjelse, så hade både kammare och minister. bordt. förklara sig emot kommissionens görslag, Detta var äfven den synpunkt, Hvarunder N Augustin Giraud behandlade saken, och talade mot uppskofvet. :Om, så. slutade han, den majoritet, som förkastat det, nu yttrar sig för detsamma, så säger hon åt ministeren:Ni är en vers kan utan orsak. Jag sätter mig emot ajourneringen, på det vi måtte få veta hvarföre den nya ministeren kommit till makten, och att vi ej langre måtte. gifva nationen det bedröfliga skådespelet af så många illusioner: Efter honom tog Herr Thiers ordet. Han sökte utveckla skillnaden emellan den nya och den gamla ministerens åsigter i detta fall. Hos. den förra hade räntenedsättningen endast varit en tanka, men hos den senare hade hon mognat till beslut. Den förra hade funnit idgen rättvis oeh nyttig, men först velat taga den i närmare öfvervägande i anseende till mötande svårigheter; hon hade just varit färdig att fatta sitt beslut, då Herr Giraud kommit emellan med sina opåkallade interpellationer, och derigenom föramledt ministårens upplösning, kvilken ingen kunde mer : beklaga än Herr Thiers sjelf. Nu hade likvaål den nya ministeren måst fatta ett beslut, och detta hade varit, alt i ränte-egarnas namn ingå en billig förlikning med de skattskyldige, att samtycka till en reduktion af räntan, men ej till mer än i procent, eller 2 -del af beioppet. Derigenom gick man en förståndig medelväg, emedan 5 proc. vore en för hög ränta, men 4 deremot for lig; män gaf således fondegarna 43 pr., hvarigenom åtminstone 11 eller 12 millioner besparades de skattdragande. Man borde tro honom, då han gaf det högtidliga löfte, att i nästa session förelägga ett härpå syftande lagförslag, då sådant var för sent i den närvarande. Mans tal slutades med några utfall mot vissa envisa theoretiker, som ej ville veta af någon förlikning, mot den systematiska oppositionen, som endast ville chikanera, samt med försäkringar, det han aldrig brutit sitt ord, det ban altid vore ense med sina kolleger o. s. Vv. Handelsministern Hr Passy, som i Februari månad äfvenledes talat emot uppskofvet, förklarade nu, det han då endast gjort det, emedan han ansåg det nödvändigt för att skydda ränteegarha emot agiotagets spekulationer. Nu deremot, då kammaren yttrat sig för sjelfva åtgärden; och ränteegarena således voro varnade, miste han bedja om uppskof dermed. — Hr Lamartine talade emot kommissionens förslag, men han ville icke blott hafva åtgärden upskjaten, utan helt och hållet förkastad, åtog sig med mycken värma ränteegarnas sak, och framkom med de gamla argumentationerna emot räntans nedsättning, samt gaf härigenom ett pytt bevis, att man kan vara en utmärkt poet, men derföre icke rödvändigt afven statsman. — Hr Gouin, förslagets upphofsman, talade likväl för uppskofret. — Kommissionens rapportör, Hr Laplagne, gjorde en resume -: af debatten, och förklarade, att om bon föreslagit ett uppskof med hela frågan, meningen likväl alldeles icke varit, att kammaren skulle derigenom åtega sig förbindelsen att behandla saken, när den en gang företogs, efter regeringens åsigt. — Hr QOdilon Barrot förklarade, att han, sedan han hört den sista talaren, icke mer wille oss RER KR Re OR nm