innevånare, samt dervid samlat allt historiskt märkvärdigt, som nan finner om de med oss beslägtade folkslagen. — Att mycket hypotbeiiskt i denna historiens gryning måste förekomma, hvaröfver menminogerne väl alltid kunna komma att blifva delade, minskar ej författarens förtjenst. Så kunde man invända mycket mot identiteten af Geterhas Dicenius och vår historiska Oden: den förre, ett slags spekulatif filosof, som undervist sina Geteri astronomi -och naturkunnighet och förbjöd ull och med all vindrickning; den sednare åter en politisk lagstiftare, söm med religionens tillbjelp ville bilda sitt folk till ett krigaresamhälle och just derföre lofvade dem till belöning en gång mjödbägaren uti Wallhall. Afven kunde det vara förlätligt, om en sceptisk forskare vill anse hypothesen om slägtskap mellan Trojanerna, Traciererna och våra Skandinavier för en blott romantisk dikt, uppfunnen i; medeltidens fantasirika tidehvarf. Men öfverhufvud är. ingenting lättare, än att uppkasta tvifvelsmål öfver vår historias början och våra förfåders dunkla vandring från höga Asien till nordens fjellar. På en någerlunda säkrare gruud inträder författaren med Odens ankomst till Sverige och sedan han fått yngligasagan till vägledare. Men Strinnholm har ej bundit sig ensamt vid denna, utan äfven, så mycket som möjligt, begagnat hvarje annan källa som kan kasta ljus på forahäfderna — Emedlertid är, enligt vårt omdöme, arbetets sista afdelning, eller framställningen af Sveriges samhällsförfattning under hedniska tiden, blomman afhela arbetet. Ty här har, jemte grundlighet i forskning, äfven den klarket i begreppeas ordnande samt den kraft och ledighet i stilen, som utmärker alla föregående Strinnholmska arbeten, haft fullkomligt tillfälle att utveckla sig. Det är med nöje vi erfara, att vi snart kunna vänta en fortsättning af detta arbete, och vi önska uppriktigt, att allmänhetens deltagande måtte uppmuntra författaren, att oafbrutit fullfölja sin påbörjade bana. E.