Aftonbladet – 29 mars 1836, sida 1

ner oliverallt, och varlvade truppar 1 Kraft aten nrnan, undertecknad af Seraskiern. De skildringar, som ingingo rörande denna person, ökade ännu mer Divans oro. Man beskref honom såsom en utmärkt from many, af stor lärdom, noga bekant med alla personer af anseende i Konstantinopel, och, att sluta af hans samtal, uppenrbarhgen invigd uti Turkiska statsrådets hemligheter. Det tillades ytterligare, att han aldrig visade sig ofdessutom bar insigoierne af Nischan-Iftikars ordens första klass, hvarmed Sultan, enligt hvad han sade, prydt smycke, hvilket han fått i present af Seraskiern. Förvillige från alla trakter af landet strömmade till hans högqvarter. Divan beslöt att ofördröjligen afsända en pålitlig person, för att utforska hvem denne bedragare var, och om möjligt gripa honom, Fazli Bey, en öfverste, som ganska noga kände hvarje högre officer i armcen, erhöll detta kinkiga uppdrag. Vid sin ankomst till Tshorum, en liten stad, der Ali Pascha några dagar förut hållit sitt intåg, begaf sig Sultans utskickade genast till ståthållaren, för att underrätta honom om sina förhållningsordres. Emedan det var omöjligt att med våld bemägtiga sig Alis person, togo de båda sm tillflykt ull list. — Ståthållaren skickade en bjudning till den föregifne paschan, utt tillbringa den påföljande aftonen i Ramazan hos honom. Ali, som hittils af ståthållaren blifvit behandlad med all den aktning och undergifvenhet, som tllhörde hans antagna rang; föll i snaran och antog bjudningen. Då måltiden var förbi och Namaz blifvit läst, började ståthållarens berättare att förlusta sällskapet med sina mest intagande historier, gycklarne gjorde sina allralustigaste språng — med ett ord, allt var så väl beräknadt på att förkorta nattens timmar, att det led till midnatt, innan det föll den ädle gästen in, att han syndat på sin värds höflighet. Han steg nu upp för att återvända till sin egen boning; men ståthållaren bat honom så förbindligt, att hålla tillgodo med :o.i ståthållarens hus för bonom tillredd säng, att han, för att icke synas ohöflig, gaf efter för sin väns begåran. Hans talrika suite hemskickades, under förevänning att man icke hade i ordning nattqvarter för så många personer. ilvilka känslor som genomforo Åtik Alis själ, då han , ryckt ur sin första slummer, kände sig bunden ull händer och fötter, och såg Sultans utskickade stå framför sig, med! den öppna firman i den ena handen och ett draget svård i den andra, samt hörde honom med thordönsstämma förkunna, att hans bedrägeri var upptäckt, och att straffet väntade honom — det låter sig lättare tänkas än beskrifvas. — För fem dagar sedan infördes den falske paschan till Konstantinopel, och ställdes genast inför Seraskiern. I trots af sin vanliga stelhet och likgiltighet, gaf denne till ett anskri af fasa, då han i den framför honom stående brottslingen igenkände den Ewliha eller helige Derwisch, som i 14 år varit en ständig invånare, ja liksom en skyddsande i hans palats! Den fromme mannen hade i Konstantinopel vetat förskaffa sig ett sådant anseende för helighet, att Sultan sjelf tid efter annan besökte houvom, för att undfå hans välsignelse och innesluta sig i hans böner. Den hycklaren visste att så väl draga nytta af de frommas förtroende, att han på några få är blef en af de rikaste män 1 Turkiet. Trött, såsom det synes, af tvånget och besvärligheterne i ett ascetiskt lif, anhöll han för ett par månader sedan hos Sultan om tillåtelse , att företaga en pilgrimsfärd till Mekka, och lemnade Konstantinopel, men, såsom man finner, i en helt annan afsigt. Många trodde i början, att Kodscha Ali — så heter brottslingen — antingen skulle biifva spetsad eller strypt; men fruktan att väcka missnöje bland Ulemas, genom afrättning af en person, som hörer ill deras samfund, har förmått Sultan att förvandla hans straff i lifstidsfängelse. Han har bekänt, att han förhden sommar stulit paschadekorationerne, som han bar under sina vandringar i Asien, från BSait Pascha, äfvensom att han begagnat sig af ett falskt sigill, som blifvit gjordt efter Seraskierns, för att, såväl i Konstantinopel som i provinserne , utpressa ansenliga summor. De 17 Samioter, som Tahir Pascha förde fängslade till Konstantinopel, hafva åter blifvit försatta i frihet, och, såsom det säges, icke så mycket i foljd deraf att de bevisat sin oskuld, som mera i anseende till Fransyska och Ryska sändebadens kraftiga föreställningar emot deras olagliga arresterande. Ryktet är af Grekiskt ursprung, men Huruvida det år grundadt, harjag ännu icke kunnat erfara. — Porten skall hafva tillåtit dessa Samioter att återvända till Samos, med vilkor att de inför dervarande ståthållare ställa borgen, att aldrig mera vilja företaga något emot hans lagliga autoritet. — Biskopen på Samos dog nyligen på nämnde ö, just under det han fentligt utan med sin dekoration såsom pascha, och att han honom för fordna tjenster, samt ett präktigt diamant: våningen öfver denna oförklarliga underrättelse förvandlade sig snart i ängshg farhåga, då man erfor att den store okände samlat en ansenlig stridsstyrka, och att fri