Aftonbladet – 28 mars 1836, sida 1

Rättes ången vid Örebro KämnersRätt, om våldet å boktryckaren Lind. j En mängd personer har; i anledning af de flere olika rykten som varit gängse, angående det af ett par Officerare i Örebro begångna våldet å boktryckaren derstädes, Hr P. Lind, tillfrågat oss om detaljerna af detta slagsmål, men vi hafve hittills icke haft någon annan autentik uppgift derom, än att boktryckaren Lind hade instämt saken till KämnersRätten i nåmnde stad. Be daktionen har sedermera från flera håll och jemväl ifrån den ena parten blifvit anmodad att lemn. ofteatlighet åt handhbngarnaa, och anser sig skyldig att efterkommia denna önskan, icke bloit i anseende dertill att saken utgör ett allmänt talämne, utan äfven i auseende till dess ovanliga beskaffenhet. Vi kunna visserligen icke undertrycka dena öfvertygelsen, att boktryckaren Lind måste hafva svårt förolämpat den i stämningen nämnde gradpasseraren, då han kunnat blifva utsatt för en så dan behandling, som i stämningsmemorialet uppgiflves, förutsatt att allt så förhåller sig, som deri omförmäles ; och man bör derfore icke förhasta sig i sitt omdöme, innan man fått se hvad de anklagade Officerarne hafva att anföra till sitt försvar; men i hvilket fall som helst förtjenar alliid denra sak en stor uppmärksamhet, icke så mycket derföre att ett par heta ynglingar af någon föreställning om en liden chikan, kunna förledas till ett fysiskt våld, som i anseende till ce omständigheter under hvilka detta utöfvades, ehuru det visserligen vore besynrverligt, om icke en uriform alltid skulle cehikaneras vida mera genom ett brutalt och pöbelaktigt uppförande af dem sor bärd densamma, än af hvilket mer. eller mindre förnärmande uttryck som helst, if.ån . andra Per onier, som, off de arp oförtjenta, måste falla tillbaka-på sin upphgfsmål Men att för sin sjelfhämd med :knadäfvakne? Sälja just ett ullfälle, då icke blott ey ssäfnling) af Officerarne vid regementet , utan älven Borgmastaren i staden, söm är högsta chefen för allmänna ordningen och polisen, varit tllstädes , och att detta: kunnat ega rum, utan att denne rört sig af stolen för att afstyra. våldet, hvilket, om kärandens oppgift är grundad, måst ske af ett fruntimmer, hvarföratan man ej kan veta huru långt våldet hade kunnat sträcka sig; se der hvad som, obercende af alla anledningar till de avgripandes förbittring, gör denna sak anmärkningsvärd, emedan det på en gång lemnär ett bevis för, huru mycket man inom en militärkorps, hvaraf en så talrik samling vör närvarande i rummet, aktar den lagliga ordningsmakten, och huru borgmästaren i Örebro uppfattat sitt kall och sitt åliggande för ett sådant tillfälle, ssmt förstår att göra sig respekterad. Vi böre härvid Ullägga, det vi hört berättes, att horgmöstaren Ålund i sit vittnesmål uppgifvit, det han hade erinrat: Ryttmästaren Westfelt att, i egenskap at högste for tillföllet närvarande officer, afstyra slagsmålet, men detta skall Ryttmästaren hafva nekat, och begärt nytt förhör för att öfvertygå borgmästaren, att ingen hört något sådant. Detta kommer sannolikt vidare att upplysas af de påföljande handlingarna. Stämningsmemorialet lyder som följer: Till Örebro stads välofl. Kämnersrät! Sistlidne Fredag, den 11 Mars, då jagefter spektaklets slut kl. ett qvart till 11 på aftonen ingått uti yttre restaurationsrummet, som hyres af mamsell Chr. Rosing societetshusets Joksl, i afsigt att bemta den kap) a jag der upphångt, och efter att hafva påtagil mig. densemma och ugått, för alt ledsaga min modery fästmö och min blifvande svägerska hem, kommer på nedersta teppan Löjinanten vid Lif-RegementsHusarkoips, Hö. valb. Hr Grefve Sw. R. Löwea barhufvsad efier mig och bad mig komma in; eller, som orden föllo, Förlåt mig, får jag tala ett par ord med Hr Lindhy, hvarpå jag svarade: Det går visst an, och följde lugnt in,-ej 8 ande någet ondt. — Inkommen i det innersta rummet der Hrr oflicerare äta, och hvarest jag forefann en del både civila och militära personer sysselsatta med att spira afton, började Grefve Löwen med följande ord: Wi har burit er åt som en Jörbannad fähund emot Grefve Hamilton, och cndera skall ni bedja konom om förlåtelse, här öppet vid bordet; eller ock taga stryk; Derpå svarade jag Har jag Jörfördelat Gr, Hamilton skall jag visst bedja honom om förlåtel?se; Då framträdde Byttmästaren vid sanima regemente Hr C. G. Wesifeldt och. med knuten näfve, :placersd under min näsa, sade: Att en sådan fähund och Iymmel ber om förlåtelse bry vi css ej om, nej I stryk skall han hafva, hvarpå Gr. Löwen började våldst, under hvilket mamselk Rosing mellaukom, säkert i af sigt att alböja det, men blef af Gref;e Löwen bortskuffad; derpå fortfor Grefve Löwen att meg. bugg och slag applicerade åt hufvudet, ofverfalla mig, hvilken våldsamma behandling ideligen fortgick och utöfvades af honom intill dess ett slag, som kom naåsa och mun ait springa i blod, ingaf mamsell Rosing mod att förnya sin ansträngning och befria Mig från ett våld. som hotade mi fo . I