Aftonbladet – 26 mars 1836, sida 3

Morgenöladet gör i anledning häraf den reflexion, att det åtminstone är glädjande erfara, att från Norska regeringens sida nationens känsla och billiga fordringar i afseende på Unionsflaggan blifvit iafor Konungen uttalade. Ytterligare Herschelska observationer i månan. (I anledning af de utaf Dagl. Alleh. sistlidne Onsdag meddelade upptäckter.) Hvad som bland dessa observationer mest ådragit sig den lärda verldens uppmärksamhet, är den totala omstöpning, som fysikens lagar undergått, sedan Herschel bragte månan på 240 fots afstånd ifrån oss. Att märkvärdigare upptäckter sedan verldens skapelse ej af någon blifvit gjorda, är ganska sant, med ett enda uundantag, eller sjelfva månans upptäckande, som, enligt de trovärdigaste archwologers sammanstiämmande intyg, skedde den 1 Januarii Anno Mundi 1 (Ett), kl. 7 på aftonen, då Adam druckit sin första toddy och trädde ut på förstugubron i något ärende ech helt oförmodadt fick se den nytända planeten, hvilken han i första häpenheten tog för en vanlig argandsk lykta. Efter en stunds betraktande fann han dock sitt misstag och föll i ett omåttligt gapskratt. Ack, sade han, till hvilka gränslösa galenskaper skall icke du komma att mnarra mina söner och döttrar! Utan att nämna alla de poeter och älskande, som skola upptorkas af dina strålar, måste jag blott le åt några narrar, som i sex tusende år komma att forska efter allmänna lagar för materien och dess fenomener, men slutligen en vacker dag skola erkänna, att de farit med fabler. Lycka till, min kära afföda! — Och efter ett nytt hjertligt skratt gick stamfadren in, för att i spisen åter tända sin cigarr, som slocknat under monologen. Profetian är nu ändtligen uppfylld. De lagar, som en hop fånyttiga drömmare i ett par tusende år sökt med svett och möda hopsamla om rummet och tiden och materien, hafva med ett enda slag blifvit kullkastade af den bleklagda narren månan; och en hop svårigheter, som man fordom inbillat sig möta, hafva försvunnit. Sålunda har man fordom trott, att det vore svårt att mäta ett föremåls längd, i fall man blott kom åt att se det på ändan; men detta har befunnits vara blott en inbillad svårighet. Afven hafva våra physici trott, att om ljus erfordras, för att se ett föremål, måste ljuset sättas vid föremålet och icke vid den betraktande; men äfven detta har visat sig vara en öfverflödig betänklighet. I sammanhang härmed få vi underrätta allmänheten, det vi hört nämnas, att Hr Jonas Lindbergh amnar ait vid näst inträffande fullmåne taga och lägga månen i site hydro-oxygen-mikroskop i Bergstrehlska huset. Några närmare vänner hafva redan enskildt fått se prof på de blifvande representationerna; och deras berättelser om hvad de sett äro högst upplysande. De påstå, att de sällan haft något obestridt faktum att anföra, som varit så, efter vanliga beräkningar, fullstänPdigt bekräftadt som följande fortsättningar och utvecklingar af de Herschelska observationerna. Månen, Nb. innan han inlägges 1 hydro-oxygenet, skall vara 38,000 mil aflägsen från jorden. Med ett mikroskop, som förstorar 38,000 gånger, skall således ett föremål synas likasom det med blotta ögonen såges å en mils afstånd; och med en förstoring af 42,000 gånger skall han visa sig, såsom såge det obeväpnade ögat honom på något mindre än en mil. Nu måste man beundra snillrikheten i tillställningen, som sätter oss i tillfälle att på detta afstånd se skägget på Vespertilius (Vespertilio?) Homo, ja sjelfva månens entomologi eller insektsverld. Detta tillgår sålunda, att sedan man väl en gång fått månen i lutven och bar honom så nära, ger man honom ytterligare en dosis hydro-oxygen och upprepar detta, med teleskopets hela och mikroskopets halfva styrka, ända till dess man ser icke b ott alla basalter och krystallisationer, alla hår och skägg på de bevingade månmenniskorna, samt deras förlustelser, hvilka foga öofverensstämma med våra begrepp för ett passande umgänge menniskor emellan, utan till och med infusionsdjuren i månvattnet, ja blodets cirkulation i dessa djurs ådror. Mycket af Hersthels upptäckter är beriktigadt genom bydro-oxygenet i Bergstrahlska huset. T. ex. bäfrar finnas icke blott på två fötter, utan äfven på tre, och desse icke blott förstå eldens bruk, utan äfven nyttja eldgevär; men om de bruka flinta eller knalihattar, har ännu ej blifvit utrönt. Basalterne äro med full noggrannhet mätta; de hålla icke mera än 272 tums diameter, och deras förg är icke grönbrun?, utan brungrön. Akervallmon växer icke vild, utan Jär nyligen vara till present meddelad från någon trädgårdsförening och af flädermus-menniskorna planterad för oljeprässning. Herschel ansåg dessa menniskor för månmenniobor: Men det lärer Vara ett misstag; de äro säkerligen