I London har följande löjliga bdrägeri tilldragit sig. James Gray, en landtman från Grefskapet Essex, hade i.London såldt sina varor, och derfore erhållit en summa af 22 gunier, jemte . en sedel på 5 Pund St. hvilka penningar han gömt i en läderpung, försedd med ett stålknäppe. i Då han gick förbi Temple Bar, mötte han tvenne personer i bonddräågt, och talande hans hemorts dialekt hvilka försäkrade honom att de voro från samma trakt som han, och till och med hans slägtingar. De bjödo honom till middagen, hvilket anbud han emottog. Måltiden var riklig. och portern sparades icke dervid. Då kalaset skulle betalas, drog James Gray upp sin pung och ville erlägga sin andel; men de båda slägtingarne påminde honom, att han var bjuden af dem, och att betalningsskyldigheten sålunda tillhörde dem allena; Om han deremot ville hjelpa dem att på eftermiddagen tömma en bål punsch, så skulle de såmtycka att vara hans gäster. Detta förslag antogs af landtmannen. De båda -slägtingarne gjorde honom emellertid uppmärksam på hans oförsigtighet att bära en så stor penningesumma i fickan, der den, så lätt kunde bortstjälas. Härtill svarade James :Gray, att hans ficka var försedd med en knapp, och att han var trygg i detta fall. Detta försigtighetsmått menade de likväl var fullkomligt otillräckligt att afhålla Londons ficktjufvar, och enda medlet att utestänga. deras fingrar vore att fästa igen fickan med knappnålar. Sådant erbjödo de sig att göra, och James Gray tackade: på det förbindligaste sina goda. vänner för deras välvilja. Utkommen på gatan, saknade han dem likväl snart, och då han förgäfves såg sig omkring efter dem, började han fatta misstankar om äktheten af både deras slägtskap och vänskap: ; Han kände efter i sin ficka, som nålarne hindrade honom att komma åt! När han emedlertid lyckligen genomtrangt deras palisadering, fann han väl en pung, temligen lik hans egen; :men som endast innehöll 20 köpparslantar och en bit papper. EA mmm ed a a REON a EEE Sä ERAN ENE TREE RNNDNEE Sett SA WISLANENNS At ———— AL