nas, ett annat prunkar med stora, tungformiga blad och gula blomvippor, hvilka från grenarna hänga ned ända till marken: Såsom något serdeles kuriöst må man anmärka ett slags vextgull, bestående i långa trådar af en gul metall, som nedhänga från remnor i träden och mellan deras grenar. . Skada att. allt detta för. !observalörerna är endast att se men ej röra; (såsom det en tid var anslaget inne -på dörren till. Linnds tempel i ; Upsala;) bara derföre att man nu icke närmare kan undersöka rariteterna och uuderkasta dem en kemisk analys.. Tallar och ett slags träd, som mycket. likvar idegran; äro allmänna. Åfvenledes igenkänner man här och der en gammal bekant: åkervallmon. Fanua. Hela hjordar beta öfverallt i skogarne; dessa djur likna våra oxar, men ha, genom naturens visa inrättning, öfver ögonen en stor utstående svuist, liksora en skärm mot det starka solljuset. Nio särskilda arter däggande djur och fem äggläggando äro klassificerade. Getter med ett horn förekomma likaledes talrikt, och på vattenfogel finnes god jagt: Af Båfrar träffas här en art som blow har två förter, och verkligen förstår sig på eldens bruk: man känner hvad bäfvern är för ett Alippskt djur äfven hos oss. Mineralriket. Ädla stenar förekomma i månan till öfverflöd, och är det vid sådant forhållande allt skäl att närmare undersöka alla så kallade månstenar, hvar de falla ner, om de ej möjligtvis skulle innehålla några diamanter. Ofantliga kristallisationer finnas allcstädest. e. 30 a 40 fyrkantiga, 90,fots höga pelare. af. Ametist, på ett stalle. Oar af pura safirklippor äro någonting mycket vanligt. Marmorberg och väldiga gipsblock ligga öfverallt i ens väg, äfvensom basaltberg af en grönbrun färg och .med naturdanade pelare, som äro af en beundransvärd skönhet, .Kultur och skön konst.; Ett bidrag till kännedomen af den ståndpunkt hvarpå dessa sig i månen befinna, har man funhit i ett charmant tempel af strålande safir, .uppfördt uti en dal, i form af en liksidig triangel. Byggningen uppbäresaf fyrkantiga pelare och är omkring hundra fot hög, men af ingenting som der fanns eller derinvid .tilldrog sig kunde man sluta något till dess egentliga bestämmelse... Breda, sköna landsvägar finnas äfven, hvaraf. mar kan sluta, att folket i månen består sig ekipager; men dessa hafva likväl ännu ej varit synliga. Som man! finner; är ännu fasligt myeket; ogjordt för en oförtruten observator, sådan som vär Hamburgska Sir Herschel, hvad beträffar månlandets politiska och industriella förhållanden, samt sjelfva månfolkets karakter, lefnadssätt, bildniögsgrad. Men låtom ess icke vara alltför otåliga. Utan tvifvel skall en snår framtid lyfta hvarje flik af den mystiska slöja, :som : hittills, för. oss hyilat öfver denna främmande yerld. Har man; väl en gång kommit mångubbarne på 240 fot nära och vi se intet skäl, hvarför man icke, möjligen skulle kubna ytterligare. förkorta eller alldeles tillintetgöra äfven detta afstånd, så må de besticka sig på, att icke slippa med mindre de bhfvit ransakade med hull och hår, afritade, lithografierade, skurna iträd, målade på snusdosor; ech beskrifna, och publicerade, och ventilerade, och vända ut och in, och på alla kanter. VR EE FR RAR Rs An nrg RN REF EET EEE EET TT Tp Pos sn ten Crn nn dl nr