Aftonbladet – 23 mars 1836, sida 3

Kasematterna under Magdeburgs fästningsverk hafva i lång tid varit begagnade till förvarande af till döden dömda förbrytare och sådana, som blifvit dömda till fängelse i 15 till 20 år och för lifstiden.. Genom inverkan af ett ryshgt fängelse, ett fullkomligt afskiljande från verlden, dagligt umgänge med förderfvade olyckskamrater, samt de bevakandes ofta hårda och omenskliga behandling, hafva desse olycklige hittills visat sig i hög grad förhärdade, lömska och otillgängliga för hvarje moraliskt inflytande. — Det har lyckats en ädel och verksam man att ullvägabringa en förändring i detta förhållande. — Regemenis-kantorn Schmitt har med sitt befals tillåtelse stiftat en sångförenivg bland dessa förbrytare, och inom fyra veckor visade sig de mest väl görande verkningar deraf; mildare känslor hafva fått insteg hos de olyckliga, och det är rörande att se dem samlade omkring sin vålgörare och uppstämma sånger till Guds lof. Schmitt har inom kort bragt det så långt, :att de i deras kyrka kunde utföra ganska svåra religiösa sånger med fullstämmig kör. När denne ädle man visar sig bland arrestanterna, sluta de sig omkring honom såsom om en far, och uttrycka ofta med tårar deras tacksamhet. Såsom en följd af cenna moraliska förbättring hafva fångarne erbållit tillstånd, att på en bestämd timrma vistas i fria luften, och de skynda med mycken ifver att fullända sitt förelagda arbete, till dess fader Schmitt — som de kalla honom, — infinner sig i deras fangelse, för att sjunga en timma med dem. (Ur Sk. Posten).