Aftonbladet – 23 mars 1836, sida 2

Article Image
intet vis förmådde häfva. Ett vigtigt im i denna fråga innefattas i en, af en ny utgifvare till de af Hr Bonnier sedan tvenne årv förlagda Klassiska författare i Svenska Vitterheten, ungefär liktidigt med förlagsföreningens utgifna anmälan, hvarpå vi först nu blifvit gjorde uppmärksamma. Föremålet för nämnde nya utgifvare, heter det i. denna anmälan, är att å.erkalla tonerna från en dels längesedan hängången, dels ännu lefvande, men ej för ofta i minnet återkallad, fosterländsk sångarverld. Den nya -redaktören lefvar det noggrannaste urval af både äldre och nyare skalder, hvaribland vid namn anföras Dalin, Nordenflycht, Creutz, Gyllenborg, Oxenstjerna; förläggaren har redan förskaffat sig rätt till utgifvandet af flera nyare skalder, och söker förlagsrätt till än flera. Som man känner, är åter föremålet för förlagsföreningens sträfvande, att lemna allmänheten en samling af det skönaste och bästa Svenske snillet frambragt. Af samma förenings förklaring i N:o 42 af denna tidning försäkras man, att föreningen redan förskaffat sig förlags-rättig het till flera klassiska författare, samt erhållit löfte om ännu flera. Den ena går, som det synes, icke af för den andra. Hvad nu beträffar sådana svenska författare till hvilka förlagsrätten numera veterligen icke kan af någon revindikeras, så är det klart, att dessa kunna aftryckas och säljas, om det vore af femtio förlagsforeningar, i femtio olika formater och till femtio olika priser på samma gång; hvad åter angår våra nyare och nyaste klassiska författares arbeten, så finner man, att, om också, hvad tvifvelaktigt förefaller, förlagsrättigheterna skulle till större delen deraf kunna af deras innehafvare erhållas, det emedlertid nu för de båda olika förläggarne blir att nappas om smulorna, de der i alla fall icke äro flera, än att de gerna kunde behöfvas alla på en enda hand. Följden blir naturligtvis den, att man på ena eller andra sidan måste en vacker dag rakt af inställa honorerandet af sina löften, eller att man på ömse håll kommer att uppfylla dem endast till hälften. I hvilket fall som heldst blir allmänheten föga belåten med de ståtliga uppdukningar, hvarpå hon blifvit inviterad. Det vore åtminstone billigt, att man bestämdt och uttryckligen kungjorde de der flera klassiska arbetena, till hvilka man på båda sidor redan erhållit förlagsrättighet, eller hvarpå man fått löfte, så att publiken något när på förhand kunde se hvad huset förmådde. Berörde anmälan af den nye redaktören till Hr Bonniers klassiska författare i Svenska Vitterheten utgör annars i och för sig ett rätt märkligt opus. Man tvekar hvilketdera man mera må beundra, den oförlikneliga lyfiningen i tankarna, eller det djerfyva och yfverborna i språket. Bland produktioner af den annars efemera art som en anmälan, framstår denna onekligen såsom, värd odödligheten. Poesien, heter det i första raderna, är blomman af en nations samtliga bildning; den är mätaren af dess grad och beskaffenhet på en viss tid, den är derföre den spegel, hvari hvar medborgare återfipner bilden af sitt fädernesland under sekler sig fixerande, men likväl efter seklernas: olika inflytelser nyanserade, nationalkarakter. Visserligen, menar redaktören, kunde det synas mången mindre angenämt att göra bekantskap med våra gamla författares arbeten, emedan deras teknik och språk ofta nog (!) bär spår (!) af — ett visst gammaldags; (det är ändå kuriöst med de der gamla författarne!) men som redaktören troligen hoppas allmänheten förlåter dem denna egenhet, och de i alla fsll just derigenom ega ett historiskt intresse, i thy att der återklingar ännu efter århundraden ett echo af en viss tidsandas gång öfver skaldens 2olsharpa, då vill han ändå förmoda att hvarje älskare af sitt fosterland och de poetiska skapelser, som under seklerna inom dess sköte framblomstrat ur dess största snillens skapande fantasi, (ptr! pir!) skall uppmuntra företaget. A propos om skaldens zxolsharpa, så hafva vi väl aldrig tillförene sett poeterna tilläggas detta luftiga instrument, som tyckes förmodligen skola spelas med munväder; men sådant förstår nog den poetiska nya redaktören bäst. Fabrikssocieteten i Norrköping och General-Tullstyrelsen. Bristande utrymme hindrade oss-i går, att bifoga några anmärkningar vid abrikssocietetens denuterades i Nor

23 mars 1836, sida 2

Thumbnail