Aftonbladet – 22 mars 1836, sida 2

framställa de olika gradationerna för de olika tullbestammelserne jemte anledningarne härtill. Ständerne i 4, 5 och 6 punkterne, fästa uttrycklig vigt uppå, att skilja emellan sådane naturoch konsiprodukter, som ej inom tandet tillverkas, och sådane, som af inhemsk näringsech konstflit kupna åstadkommas, samt dem, hvilka utgöra ett allmänt behof för konsumtionen, e!ler inbegripas under benämnipgen: öfverflöds artiklar, derjemte Rikets Stäsder i to:de punkten ordat om de tillfällen, då den ena varan lätteligen låter sig förblandas med en avnan. I förenlighet med de i den underdåniga skrifvelsen sålunda i allmänhet redovisade grunder hade Rikets. Ständer uppgjort förslag till tulltaxa samt deri bibehållit förbudet för sådane mnaturoch konstprodukter, som af inhemsk näringsoch konstilit kunna åstadkommas — ej allenast beträffande yllemanufakturerne, utan äfven alla andra artiklar. Dessa samma åsigter i allmänhet jigenfinnas i den af Eders Kongl. Maj:ts nådigst utfärdade Tulltaxa den 30 Juni 1835. — Således då Eders Kongl. Majt i allmänhet stadgat förbud för införselSaf ylletyger, tillverkade af karduil eller okammad ull allena, har man såsom anledning dertill trott det vara antaget, att dessa fabrikater kunva åstadkommas af den inhemska konstfliten, hvaremot det är kändt, att förhållandet icke är enahanda med fabrikationen af tyger, utaf kammad ull. För dessa sistnämnda är äfven stadgandet i Tulltariffen aldeles motsatt, ty de äro tillåtne till införsel emot tull, och denna olikhet gäller icke de serskilda benämningarna af tyger, utan den olika väfnadsmaterielen. Ty dukar i allmänbet af endast kardad ull äro förbjudna, emedan den slags slöjden sysselsätter de inhemska fabrikerna, och desse kunna förse landet med häraf behöfliga fabrikater, derföre beviset ligger i den försvårade försäljningen, hvaremot införseln af dukar med kamullsränning äro af specificerade slag tillåtne, emedan de inhemska stofts-fabrikerne ej nått den höjd, att de fylla landets behof Om i denna distinktion emellan förbud och tillåten införsel af varor utaf 2:ne serskilda slags väfnader med glädje erfares den konungsliga vishet och statsekonomiska klokhet, som städse utmärker Eders Kongl. Maj:ts regeripgs-omsorger för Dess trogna folks väl, måste det, å en aunan sida, för fosterlandsvännen vara bekymrande att erfara, det den höga auktoritet, hvilken är kallad att vaka öfver efterlefnaden af den konungsliga vishetens böga föreskrifter, icke mera uppfattar andan af dem, än att, innan ännu segelfarten är öppen, och i andra månaden från det den nya Tulltaxan börjat, den tagit sig före, att i underdånigbet foreslå förändringar i samma taxa, uppenbart siridande mot andemeningen och orden och hela tendensen af den författning, som, snart sagdt, ensam är föremålet för tullstyrelsens verkningskrets och hvars hållande i belgd är styrelsens främsta och heligaste pligt. — Till afvikelsen har styrelsen låtit sig förledas af de nya namn, som den inhemska eller utländska fintligheten påfunnit å de tyger, den man begagnar, såsom medel för att kringå, och i sjelfva verket tillintetgöra det skydd, tulllagen vill hafva beredt åt den inbemska industrien och näringsfliten. Styrelsen för sin åtgärd har väl sökt stöd i 10 S. af tull-taxeunderrättelserne, som bjuder, att varor, hvilka i tulltaxan kunna vara förbigångna, beläggas med tull af varuvärdet, till det belopp, som Eders Kongl. Maj:t, i öfverenstämmelse med det för varor af enahanda slag eller beskaffenbet i taxan utsatte, uppå underdånig anmälan af GeneralTullstyrelsen, i nåder vill serskildt i hvarje inträffande fall bestämma. Om nu General-tullstyrelsen icke haft annat i sigte, än att pligtskyldigast jakttaga den höga föreskriften uti förevarande 9., så hade det visserligen icke undfallit styrelsens uppmärksamhet, att S. alldeles icke är till det förevarande förhållandet lämplig, och att den ej berättigar styrelsen till den underdåniga bemställan, hon gjort. — Paragrafen förutsätter nemligen, att varan, som kommer i fråga, är af den natur, att, enligt grunderne, för tullagen, den är till införsel tillåten, emedan tullen skall bestämmas efter tullen å andra varor af enahanda slag eller beskaffenhet. — Här bar åter tullstyrclsen både i dess öfverklagade beslut och den underdårniga bemställan bestämdt artagit, att de iftågavarande tygen äro af sådant slag och beskaffenhet, som äro i Tulltaxan förbjudne till införsel. Vidare ålägger S. tnllstyrelseu enda:t att i underdånighet hem:tälla om beloppet af den tull, som bör utgörar, men aldeles icke berättigar den till att i underdånighet föreslå sådane afvikelser, som att till införsel skola med gifvas artiklar, de der äro i tulltaxan förbjudne. Det bar icke berott af en tillfällighet, huruvida en var ra är tullbar, och hvad belopp den bör draga, ty tullt:xan får icke betraktas ensamt såsom en inkomstkälla eller någonting helt för sig, oberoende af andra vigtigare förhållanden. Tulltaxan, så yttrar sig en af tidens störste Statsekonomer, måste, för att vara hvad den bör, stå i fullkomligt bercende af det system, som ligger till grund för den ekonomiska lagstifcingen i afseende på handel och näringar; den måste utgöra icke ett ändamål för sig, utan blifva ett medel att, i hbväd desaf beror, användas till befordrande af ett högre mål, landets välstånd, grundadt på högsta möj iga utveckling af dess moraliska och industriella krafter. ; Om Kongl. General-tull-styrelsen besinnat detta, så skul. Je den icke hafva till införande i riket föreslagit tyger af sådane slag, som här redan kunna tillverkas, och ätven till en del tillverkas i de2 mängd, att afsättningen börjar blifva trög. Fianell af kard-ult är med andra ord ingenting annat ån ovalkade och ratinerade klädem, så att i samma stund sådane till införsel frigifvas, är klädesbandteripgen till sin grund förstörd. Flanell, till och med! med kamullsränning var förbjuden ända till dess, för kolerans skull, ett tillfälligt större behof yppades. — Just derföre tilläts införseln först Partielt och ru sedermera generelt i d:n pya tulltaxan. — Således bar aldrig fråga varit om andra flaneller än hvita och i allmänna handeln benämnes med flanell irga andra tyge; än dessa eller svart:3 bvaremot Li:jewalchs rutiga tyger begagnas till foder cch kallas boy — samt äro såsom sådsne och under det namnet i tulltxan förbjudne — just för deras gemenskap skull med kläden samt för att skydda desse sistnämnde mot den utländska medtäflanp. Man har armärkt, att nationerne äro i anseende till inre enskilde intressen 1 strid med hvarandra; attide hvar för sjo sträfva att åstadkomma produkter till lägre pris