Aftonbladet – 19 mars 1836, sida 3

tillfälle sådant som det ifrågavarande, till tre månaders fängelse med arbete. frige tilltalade, hvaribland äfven drvagaren Anders Jönsson, drängen Nils Andersson, samt förre hussaren Blixt, hvilka i lingre tid sutit ihäkte, äro icke sakfällde. Dessutom hafva betydlige ersättningar till beslagare, vittnea och aktor blifvit utstakade. (Sk. Merk.) Redaktionen har blifvit anmodad att meddela nedanstående: Quand les nations tombent dans la barbarie, les souvenirs Nn ont plus de culte; ils seteionent, et avex eux, SS amneantissent Vutlile emulation et toutes les idees genereuses. Madame de Genlis. Det fjerde Aftonbladet N:o 28, som vidt och bredt skildrar Stäts-Sekreteraren Printzencereutzs lefnad och död, berättar sedan, helt knapphändigt, om Gen. Löjt. Grefve J. A. Cronstedt: att han, såsom en af Befälhafvarne, deltagit i Finska kriget 1808 och 1809, och var, utom Gen. Löjt., jemväl Ridd. och kommendör af Kong. Maj:ts Orden. Det förefaller ej oväntadt att en tidning, som lånat Adlercreutzs förtjenster åt Adlersparre, skulle med likgiltighet teckna hjelten Cronsteds årofulla lefmadsbana; men under förhoppning att, sannizgen värderas framför allt, äfven af nämnde blads redaktion, så uppmanas densamma vänligen att, uti en annan nummer, med det första, godtgöra sin försummelse. — Den läsande Svenska allmänheten skall säkert med nöje emottaga några utförligare biografiska notiser öfver denne, bland Sverges sista kämpar, som reed sitt blod fuktat ärans fält, och varit Svenska krigsärans prydnad vid Hevolax Lappo och Alavo m. fl. ställen. — Fred. Kalling. Sedermera har Redaktionen ifrån Grefve Kalling blifvit anmodad att införa nedanstående: Aflidne Cen. Löjt. Grefve J. A. Cronstedt begrof: i går afton etc. — men någon militärisk honnör eode ej rum, somdet sades, emedan sterbhuset ej hade råd att betala den. — Så förmäles i Aftonbladet N:o 40. --Men Redaktionen har hittills ej heller haft råd att utförligare teckna Grefve C:oastedis förtjenster. Hr GeneralAdjutanten för armgen lärer visserligen vara öfverhopad af mångfaldiga göromål, och man är ej okunnig om hans inflytande, och administrativa åtgärder, (Friherrar Klingsporrs och Stedingks anställande till fästnings-adjutanter, hennörs görande för utländska, serdeles Ryska officerare m. m.), men icke dess mindre torde den frågan tillåtas. om äfven Hr Grefven ej skulle haft råd uttänka något sätt att, utan kostnad för sterbhuset, vid omnämnde tillfälle, hedra den aflidne? — Den uppmärksamhet, att låta alla i hufvudstaden befintliga officerare, eller också en bataljon af hvardera garmisons-regementerna, sluta sig till likprosessionen, och under begrafningsakten omgifva jordiska qvarlefvan af Svenska armeens le brave des braves, hade troligen med lika tacksamhet och välbehag mötts af den bortgångnes slägtingar och af hela nationen, som åsynen af garnisonens hvita plymer vid nampnsoch födelsedagar. — d. 14 Mars 1836. Fr. Kalling. Redaktionen beklagar visserligen, alt ej genom någon utförligare teckning af Grefve Cronstedts smilitära förtjenåter, genast vid berättelsen om hans dödsfall, hafva förekommit ofvanstående påminnelser, och anser sig skyldig, att såsom ett slags botgörelse: derför intaga Hr Grefvens anmärkningar. Föröfrigt erkänne vi i allo att Grefve Cronstedts minne förtjenar att tacksamt förvaras hos nationen, för den andel han hade uti de finska truppernes hjeltemodiga strider erhot den öfvermakt som slet en så dyrbar del af Sverge från moderlandet, och serdeles för affärerna vid Revolax och Lappo, på hvilket sednare ställe Cronstedt i 8 timmars tid, med Savolax iägare såsom avantgarde, förnyade sina anfall mot fienden, och tvang den att vända tillbaka, äfvensom vid Alavo, der han blef blesserad. Men månne det icke likväl är en förnärmelse mot en Döbelns, Vegesachs, Adlercreutzs och många andra lika tappra personers minne, bland Finska armeens befäl, — ty de voro alla lifvade af samma anda — att företrädesvis kalla Cronstedt le brave des braves? Afven med all aktning för den: ädla värma, som föranledt Grefve Kalling att uppträda till vindicerande af hans rätt, kunna vi för öfrigt aldeles icke medge att den blifvit förnärmad derföre, att icke tillfället af Cronstedts dödsfall råkade genast blifva begagnadt till en längre nekrolog, en försummelse, hvilken vi i sådant fall delade med alla våra kolleger af periodiska pressen. Jernväg från Dublin till Valentia, en blifvande hamn för verldshanden. Bland den stora mäned planer till iernväsar. Som fö