Article Image
PFORM? När Generalen, Friherre Nordins vän (som det heter sidan 272, emot hvilket uttryck Hr Generalen i sin reklamation ej haft något att invända) efierskickades, skedde det icke för att upplysa hvarken Generalen eller interlokutören, utan för att öfvertyga rådgifvaren i kommandomål dero.n, att formfrågan här innefattade sjelfva hufyvåsaken, och att, om ej den förra försattes i annat skick, förfelades helt och hållet afsigten med den sednare. Då Generalen ej nu mera vill erinra sig interlokutörens promemoria, går författaren att i minnet återkalla några bland de frågor, den innehöll: 1:o Är anslaget tryggadt genom anvisande på öfverskotten? 2:oÄn om inga öfverskott uppkomma? 3. Om anvisningar på dem redan skett eller framdeles ske för andra ändamål: har detta anslag företrädet, i händelse öfverskotten ej förslå till alla, eller skola alla brista mark om mark? 4. Om dfverskotten ett år ej räcka till, men ett efterföljande förslå tll betäckande jemväl af bristen uti ett bland de föregående årens, får fyllnaden af denna brist hewmtas från det större öfverskottet? 3. Kunna upphandlingar och beställningar för materielens behof göras, utan att bestämdt känna .beloppet af den summa, som kan användas till betalningen? o. s. v. Det är ganska sannt, att Generalen med mycken ifver åberopade Riksdagsordningens förbud att upprifva redan vid samma riksdag fattade beslut, såsom ett hinder för den åtgärd, interlokutören föreslog, och hvilken Riksens Ständer antogo: att nemligen Riksgäldskontoret i alla händelser skulle hålla Försvarsverket medlen tillhanda för hvarje år, och, i händelse af brist på öfverskotten, fylla skillnaden genom lån. Generalens berörde, då ådagalagde vackra.konstitutionella nit för formen och ordalydelsen af Riksdagsordningen, torde åtminstone i qvittningsväg få gälla för hvad det kan, emot t. ex. förslaget om räntecoupons, som vid samma riksdag, omkring ett helt år efter motionstidens grundlagliga slut, väcktes i alla fyra Riksstånden, och hos Adeln genom Herr Lefren, Johan Pehr, samt det bekanta beslutet vid sistförflutna riksmöte om statens garanti för hypoteksföreningars utländska lån, tillvägabragt genom samma sida, till hvilken Generalen bekänner sig. Det gör författaren hjertligen ondt, det hans fintlighet ej räcker till, att hjelpa Generalen ur den labyrint, i hvilken han invecklat sig, genom den sötsura komplimangen? om det rörande intryck, som H. E. Grefve Brahes ömhet vid konfrontationen (sammankomsten) om Grundlagarnes helgd skall åstadkommit på Generalens kopstitutionella hjerta. Ty när Generalen behagar anse interlokutörens ifrågavarande åsigt för grundlagsvidrig, men denna likväl adopterades af Grefven och sanktionerades af Riksens Ständer, så måste, irak konseqvens af Generalens bokstafliga mening, bemälte Hans Excellens antingen icke begripit, att han befrämjade en grundlagsvidrighet (hvilket vore att vanvördligt tänka om Generalens förmans urskiljning); eller ock befrämjat den emot bättre vetande (som åter vore en slät artighet mot den korrt förut med skäl lofordade höge embetsmannens samvetsgranhet). Ehuru reklamationen lemnat brochyren 2:ne månaders försprång, ser det således ut, som hade den förra tillkommit på stående fot, hvilket väl ock i sjelfva verket vore rimligare, än att H. E. Grefve Brahes samvetsomhet, Generalens konstitutionella nit och interlokutörens fintlighet? skulle fåut tillfälle att utveckla. sig, utan att en förman af så god ton, af så fin belefvenhet, så artig mot underordnade, som Generalen sjelf beskrifver, skulle haft den vanliga umgängeshöfligheten, att bedja en Öfverste i tjenst, en ledamot af Statsutskottet, taga en stol och sitta. Generalens hänsyftaing på oppositiorsmannen föranlåter författaren att slutligen svara: det han aldrig blindt svurit, aldrig ämnar svärja något partis fana. Då han anser oppositionen hafva rätt, är han hennes man: om tillfälligtvis ministören också någon gång hade rätt, vore han dennes. Den försmak man hittills haft af en eller annan förmodad ingrediens i PFramtidens Ministörer? gör imedlertid mer än sannolikt, det General Lefren under andra förhållanden ej har att befara någon obehagligt öfverraskande sammankomst? meddonne oppositionsman hos — framtidens General-Adjutant för Armeen. Stockholm den 18 Mars 1836. Författaren af skriften ?1720, 1772, 1809. Dagligt Allehanda meddelar i dag, efter löfte, Premierlöjtnanten von Schanizs stämning till Krigs-Hof-Räta -2 fed TR RP FJ . 1 Kr JE

19 mars 1836, sida 2

Thumbnail