anser Petyda del samma Som anseende, och som skulle lägga hinder i vägen för deras upträdande såsom de mest inflytelserika inom administrationen. Ser. man på Engelska rangordnimgen, så skall man finna slatssekreterarne och de flesta ministrarne ganska långt nedom personer af vida mindre, ja ingen wnflytelse i styrelsen. Dessutom har ju Konuugen här nyss visat, att det alltförväl går an attuppoch nedflytta embetsmän på ranglistan. Vi hafva icke ämnat att öfver denna fråga nu anställa någon fullständig undersökning. — Vi hafva blott antydt, huru sakerna kunna gå, böra gå och säkerligen komma att gå, så snart man vågat genomskåda sitt och landets behof och uppfatta konstitutionalitetens tanke hel och klar — så snart, med ett ord, män af snille, mod och hederskänsla förenade tillåtas att fatta uti statshjulet — så snart Sverge får en Chatham. s Efier denna digression, som vi ansågo nödig, för att visa, hvilka som egentligen böra vara och kunna vara Sverges mimstere, återkomma vi till hufvudämnet för denna uppsats, eller i hvad förhållande desse stå till sina underlydande. Vår Statstidningsförfattare tyckes inbilla sig, att alla embetsmän i England och Frankrike äro ministerens lifegne, bero af dess nyck. Han har säkerligen icke ansett mödan värdt att skaffa sig underrättelse; ty sådant vore ovärdigt en djupsinnig theoreticus, en naturfilosof. I England finnas inga andra af kconan afsättliga embetsmän än de, som egentligen höra tll administrationen, d. v. s. oMmmisterens skrifvarestat, Lordlöjtnanterna i grefskapen, tullverkspersonalen, beskickningarne och kolonialstyrelsen, armgens och flottans högre befil, m. m., likasom hos oss. Domare äro cafsättlige, och den civila lokalstyrelsen är så mycket mindre godtyckligt afsättlig (removeable at will), som den är municipal och ombytes på vissa tider, och det genom val. ) Betrakta vi listan på förtroendeenibeten i Sverge, så är den åtminstone lika vidsträckt; och den enda iegentliga!skillnaden finnes emellan ministerbyråernas betjening i England och Kongl. kansliet i Sverge. Oss är det imedlertid förborgadt, huru den omständigheten, att kanslietstjenstemän äro oafsättlige, Yan hindra cheferna att hysa hvad tänkesätt de behaga om sina pligter, att till och med re. signera, i fall de se sig dertill föranlåtne. ) Att de underlydandes politiska tro skulle det ringaste influera . på deras förmäns, är en löjlighet; och för motsträivighet eller slarf i tjensten finnas botemedel; den chef, som icke förstår att göra sig lydd, han duger icke till chef. Att han icke behöfver bero af betjeningens tänkesätt eller duglighet, ses dagligen, emedan statssekreterarne kunna icke blott inom de förut befintliga tjenstemännen i expeditionerna, utan äfsen utifrån välja dem, af hvilka de tro sig blifva bäst betjenade; exemplen äro icke få. Beroendet af chefen, i afseende på befordran, gör också all uppstudsighet-föga tänkbar; och år man icke blind, så skall man se, att subordinationen inom kansliet är i allmänhet lika fullkomlig, som i någon annan korps. Bemödanden att göra den ytterst undergifven förspörjes från diverse håll, oaktadt man älls icke derföre är fallen för större medgifvanden om sin egen ansvarighet. Och hvarföre tror man, att denna de lägre tjenstemännens afsättlighet är förenad med mwmisterstyrelse? Inbillar man sig, att vid ett ministerombyte äfven hela byråpersonalen ombytes, att sista kopisten följer chefen i hans disgrace? Iror man detta, så är man illa underrättad ; politiken går icke så långt ned i embetsverken, och med undantag af kanske nästa steg under ministern räknas i hela machineriet icke på politik, utan på arbetsvana och duglighet. Så mycket i förbigående, för att irösta den skara, som nu skriker mot ministerstyrelse, emedan den skall vara så farlig för tjenstemän ; äfven för att visa, huru litet fog man har att från byråbetjeningens oafsättlighet deducera binder för en verklig mimsterstyrelse. Går man utom byråerna, Så finnes i Sverge en lika fullkomlig subordination, som i något annat land. De vigtigaste platserna inom krigsbefälet, landstyrelsen, polisen, tullverket, med ett ord inom alla förvaltningens grenar, äro förtroendeposter; och inom dem ligger således intet hinder för den enhet och kraft, som en ministerstyrelse fordrar. — Vi vilja här upplysa en villfarelse, som vi väl icke sett uttryckligen i Statstidningen, men så mycket oftare hört upprepas, nemligen att i England eller Frankrike det är zinistern sjelf, som tilloch afsätter de ameovibla embetsmänhen. : Intet misstag kan vara osannvare, ja orimligare. Det är Koungen, som befaller afeller tillsättningen; men han gör det på sin rådgifvares tillstyrkan. En annan sak är, att, så länge Konungen har en viss rådgifvare, anser denne och hela verlden såsom gifvet och klart, att hans råd gäller, i synnerhet i fråga om antagandet eller undanrödjandet af de verktyg, hvilka verka på