Aftonbladet – 12 mars 1836, sida 4

Utdrag af ett bref till en Vän. Du har rätt, Broder. — Mine besök i Bergslagsoiterna, mitt lynnd för: den lifliga rör:lsen inom desse trakter, och mia fästade uppmärksamhet vid förändrade skicket från förr till nu, voro fära att föra mig till glömska af mitt hem, — ag ber allt derföre nyligen hemitomumit och vi. stats några dagar bland min omgifnicg, men skyndar mig att underrätta dig det för dig mest intressania, nem), underrättelse från din födelsebygd. — Jag bevistadi Philipstad den framflyttade marknaden, som föregick den 8 och g Januiri. Eburu densamma första gången vid denpa tid pågick, besöktes den af en talrik personal, och köpslut af betydande partier spanmäl, äfve usom af tackjern, emot bestämda priser följde lifligt. -— TDrågra sälde emot full sliqvid under blifvande Fastingswarknad, efter då fullgjorde lefvereringar, men viltoren voro olika, i afseende på betalningsterminerna, likväl billiga och på godkända principer sig stödjande; ty kontrakt om godt och välkändt tackjern, att under vintren lässas, uppgjordes, att i betalningsväg fullgöras, hälfiex i nästa Tastinssmarknad, ech återstoden under Pärmässumarknaden i juli, allt utan förskott eller ränta. Desse sednare tEiom:tär igheter, som fordom försvårat rörelsen och gjort den motbjudande, bafva måst gifva vika från dena sunda äsigten i slutköp, hittils icke blott obebaglige, utan tillika äfventyrliga, Säljaren och köparen träffades hu, och den ena med den andra, som föredrog sitt bestämda öde framför det osäkra, behöfde icke mer blindt underkasta sig mellankommaade kommissionärer. Kontrabenterna syntes nöjda och yttrade sig nu veta, till hvilka priser de kunde sälj: spannemål och köpa tackjern — en liten omständighet som förut icke varit möjlig. — Inga prejande rådplägnisrar förgpordes, icke några tal till prisförböjning eller sänkning; allt afiopp med hyfsning och skick, och varans värde bestämde varans pris, så att de der fordom Jtlår strå liga köpsluten under Fastingsmarknaden, der Säljare och K5pare uppstått såsom krigsbussar emot hvarandra, fredligen och efter bandelns sunda principer, troligen fortsäties, såsom enda möjliga Vilkaret för rörelsens bestind, för spannemåls och jervhandelns fortgående och köpares och gäljares emot hvaravdra utvexlade förman. Det var ett nöje att finna, buru tidsandan förändrst sig, huru den förenade önskan yttrade sis, att landets inre rörelse måtte lifvas ej blutt till enskildtes, utan till det allmännas förmon. — Ej blott tackjerzcsoch stinegjernstillverkarne utan äfven possessionster ön-kade möjligheten af en kanalfart emellan Wenonersborg och Uddevalla, såsom öppnande mera tillfälle för spekulanter; men deremot fruktade man för den taxa, som för a gifternas framtida erläggi2nde för slussarnas begagnande vid Trollhättan, Åkeström och lilla Edet nu skulle vara uvder uppgörande och föreslående. — Man erintade sig så liflig den sednast föreslagna, hvilken i vissa, aldeles orimliga delar, utaf Konungen nådigst upphbäfdes, med befallning till vederbörande, att återbära den våldsamma skattpenningen. Asigterna bärsid syntes träffande: ty ordinarie skatterna äro icke så äfventyrlige, som enskildie korp rationers projekterade taxor å landets inre rörels:; men man tröstade sig vid förhoppningen att, om ytterligare försök göras, Konungens nådiga. uppmärksamhet icke hvilar och att den taxerades klagan upptages, lika nådist hädanefter, som hittils — ss: so nm Kräftor vå Tre Kronor vid Jerntoroesoatan.