Aftonbladet – 12 mars 1836, sida 1

FASER AE SNS 0 ONS RR ror en slik sömnaktighet. Men hvad kan då orsaken vara till denna tystnad? Det ser nästan ut såsom Stats-tidningen blygdes för det enhälliga afslag, och den korta affärd, som Storthinget gifvit åt propositionerna, och deröfver, att icke en enda röst 1 hela Norge kunde fås att tala för dem. Man måste då likväl göra Statstidningen uppmärksam derpå, alt det vore bättre att hålla gud min i elakt spel, än att så tydligt förråda sitt hjertas bedröfvelser. Dessutom behöfver ju icke den Svenska Statstidningen skämmas för en dekönfityr, som träffar regeringen i Norge; åtskilliga Svenska dekonfityrer tyckas kunna gifva tillräckligt att tänka på, dessförutan. Emedlertid återstår alltid, såsom någonting anmärkningsvärdt, den partiskhet och ensidighet, Statstidningen vid alla tillfällen visar, icke blott i sina insända originaluppsatsers åsigter och valet af öfversatta artiklar, utan äfven i sina berättelser om hvad som passerat i landet, och förtigandet af sådana facta, som äro på något vis oangenäma. Det är ännu icke halftannat år, som Statstidningen existerat, och redan har den i detta afseende. förvärfvat ett rykte, som lemnar sal. Granskarens, Stockholms tidnings, Fäderneslandets och Argus den Fjerdes efter sig? Månne detta kan verka en fördelaktig opinion hos allmänheten om dem, som inspirera Statstidningen, och hade det icke då varit bättre, att hålla sig vid den gamla methoden, att skjuta någon obskur person framför sig, af hvars skam man åtminstone icke omedelbart komprometterades? Den nya! utvägen att sprida de älskade satserna genom aftryckning i andra aktningsvärda tidningar, såsom Samlaren, Korrespondenten och Götheborgs Dagblad im. fl. hade ju ändå stått öppen.