Aftonbladet – 11 mars 1836, sida 3

imensioner; och de störr? högarne voro stora som små hus, och kunde ungefärligen utgöra en 20 å 30 parlass. -— SKcogsåverkarne utgöra, att jag så må säga, en hel liga, synnerligast från sjelfva H—s by, och de hafva lhksom öfverenskommit om att förstöra skogen på Billingen; ty de vackraste och största träden, hvilka understundom afbuggas ett par alnar från roten, blifva rof för deras oförsynta tilltagsenhet. Här har gjorts ordentliga körhjelper i byalaget, med thy åtföljande gillen, och 50 aå 60 lass hafva hvarje dag nedkommit från Billingen; — vägen sjelf bevisar, att han är flitigt besökt, ty den är uppkörd som allmän landsväg. Men, torde någon säga, vid den nu presumerade fördelningen af kronoparken, så kanhända kommer denna del deraf, som nu så omenskhgt blifvit genom åverkan utödd, att falla på deras egen lott, och då drabbar förlusten dem sjelfva. Nej! tro icke det. Ty den del af kronoparken, hvilken de förmoda vid förestående delning kommer att falla på deras lott, eller det såkallade Lilla Berget med omkringliggande trakter, vakta de noga och hafva, enligt sägen, sins emellan fixerat ett ganska försvarligt vite, om någon understår sig att der hugga en enda pinne; utan de fara a 3 mil inåt den så kallade Stora Måsen, hvilken nu är säkert tillfrusen, och der dansa de om med mamsell fura och jungfru gran, så att det står herrliga till; och dessa stackare blifva slutligen afklädda ända intill snörlifvet och sedan hemkuskade af någon beskedlig bonddräng, för att i sinom tid läggas — hu! jag ryser att säga det — under bränvinspannan. — Då någon rättänkande menniska vågar sig upp till dessa skogsdj-r, för att förhålla dem deras okynne, emottages han med skrål och hotelser; den djerfve, har måst gå tillbaka med oförrättadt ärende och tacka till, att han sluppit derifrån helskinnad. Det fluidum, deras nck-klenoder — gemenligen Blån kallad, af orsak att de äro blå till färgen — innehålla, ger dem kurage attvåga allt, och för detsamma våga de också allt. — Red. af Mariestads Veckoblad upplyser, att Landshöfdingen tagit i saken. och entledigat skogsombudsmannen ifrån tjensten, samt dömt en jägeribetjent till. böter. Till slut yttras i uppsatsen: Det skall e mellertid blifva roligt att se, huruvida hvar och en får behålla, hvad han stulit, ty då betäcker det böterna mer an femdubbelt,1 eller om det fråntages hvar och en och säljes på auktiom. — Desse här ofvannämnde sockneboars omoraliska vandei och företag, så väli detta, som i flera andra tall, härleder sig otvifvelaktigt mycket deraf, att de ej hemta någom ledning för ett ädlare handledningssätt, eller någon uppbyggelse i allmänbet, af deras själasörjare, hvilken Gudnås, som ordspråket lyder, tager öl for ärende: