Aftonbladet – 9 mars 1836, sida 2

Den musikälskande delen af allmänheten har säkert med särdeles tillfredsställelse erfarit, att Demoiselle Carolina Lithander, Spontinis elev, kommer att om lördag gifva en konsert på Kongl. teatern. Ryktet om Mamsell Lithanders utmärkta röst och talang föregick henne länge från de konserter i andra länder, vid hvilka hon uppträct, i. synnerhet i Berlin, der Musikaliska Akademien kallat benne till hedersledamot. Här i Sverige har söckså hennes resa varit ett segertåg. I brist af biommor vintertiden hafva verser öfverallt i ymnighet blifvit strödda på hennes väg, flera uttryckande en verkligt enthusiastisk hyllning och tacksamhet för alla de ljufva känslor, som hennes sköna stämma framkallat. Flere af landsortsbladen hafva meddelat några sådana poemer, hvilka utrymmet nu icke tillåter oss intaga. Emedlertid behöfdes blott hälften af detta rykte, för att förutspå M:ll Lithander äfven här en lysande framgång. Med ledsnad hafva vi erfarit att tvenne af våra egna utmårkte konstnärer, Herrar Gehrman och Bock, icke vid sin sista konsert varit lika lycklige, utan tvertom haft ganska liten behållning deraf; och detta förundrar oss så mycket mer, som de annars alltid varit omfattade af ynnest från publikens sida, som de så fullkomigt förtjena.