FWesterås den 3 Mars. Aftonbladet i Stockholm anmärker om Wertmällers mördare, att han i fängelset skickar sig stilla och beskedligt, samt visar sinneslugn och frimodighet. Det enda han beklagar sig öfver år hunger, emedan den vanliga kosten, öfver hvars knapphet man sällan hör någon fänge besvära sig, icke är tillräcklig för hans aptit. Detta, i pschykologiskt hänseende märkvärdiga förhållande, har man äfveu anmärkt hos dödsfångar, som här sutit häktade. Inom loppet af 6 år aro fyra sådane aflifvade i Westmanland. — Af dessa hafva trennue uuder ransaknir.gen, under afbidan af det sista utslaget och dödsberedelsen. i det närmaste visat samma, att vi så måga säga, andeliga symtomer. I början förnekade alla sitt brott, men då de antingen fuonit sig föranlåtna till bekännelse, eller det oaktadt blifvit dömda till döden, bemaktigades de af en svår ängslan och försökte på allt sätt att uudgå det föreståeude straffet. — Under denna tid förmådde de sällan förtära sin vanliga fångkost, och deras sömn var på det högsta orolig, besvärad af förskräckande drömmar, aldrig vederqvickande. — Men så snart beredelsen med dem så vida framskridit, att de rätt insågo sin förbrytelse, kände den i djupet af sitt hjerta och ångrade dea med sanning, så försvann småningom den förra oron, och fruktan för dödsstraffet oh ergick i en längtan av ju förr desto heldre undergå detsamma. Nu blef också med det lugnade sinnet sömnen god, och aptiten tilltog i en sådan grad, att icke en gång en förökad kast var tillräcklig att släcka dessa olyckligas hunger. En ibland dem, en rånare, som vid 30 års ålder lade sitt hufvud under bilan, sof sin sista natt ganska lugnt, förtärde kl. 7 om mörgonen en stark frukost; men kände sig åter hungrig kl. d, då han intog et nytt, likväl något knappare mål. Klockan 11: var dan icke mer. (FVT estman!ands läns Tidn.N